Leveransen som förlösare

Det må vara ett ganska obehagligt buzzword, men en av mina viktigaste drivkrafter är att få känna att jag levererar. Känslan av att leverera är återbetalningen för den kreativa ångesten. Olika arbetsplatser ger olika möjligheter till leverans. Om det finns ett antal inbyggda hinder på vägen som försvårar chansen att leverera kommer där skapas ett klimat med individer som gång efter annan bygger upp sin kreativa prestationsångest men aldrig eller sällan får den förlöst. En försvårande faktor för leverans är ofta att processen är besmittad med prestige. Att den som har veto med automatik hellre ser sina egna idéer och tankegångar realiseras, än att se objektivt på saken och fundera på vad som egentligen är den bästa lösningen på problemet. Sedan är det en svårighet i sig att identifiera prestige, eftersom det knappt finns någon som anser sig vara prestigefull. Leveransen behöver däremot inte betyda att den måste vara på en hög nivå. Hellre en tilltänkt leverans som är blygsam men har goda förutsättningar för att realiseras, än en potentiellt enorm men med en snöbolls överlevnadsprognos i helvetet. För även den lilla leveransen förlöser och är en kur mot den ovälkomna sinnesstämningen som stavas frustration. Och dess fula tryne tror jag vi är många som vill se så lite som möjligt av.