Att vända fokus från det som ifrågasätts och istället kritisera ifrågasättandet i sig är en slug retorikmetod. Det gör exempelvis företagsledaren som kallar all kritik för problematiserande (i meningen att se problem där det inte finns några) och skapar lobotomerade medarbetare som aldrig ser problem, bara ser möjligheter! som det brukar heta i jobbansökningar.
Gnäll kan också vara en förminskande benämning i syfte att ducka för det som sägs.
Att styra så att kritiker blir associerade till något fult var något som Expressens twittrande reporter Niklas Svensson försökte sig på häromdagen. Han attackerade politikern Karin Pilsäter och ville sedan få det till att alla som inte gillade det tilltaget ställde sig bakom rattfyllerister.
Något som jag erfarit på sistone är att när man belyser företeelser som är dåliga för kvinnor ur ett jämställdhetsperspektiv blir man omedelbart anklagad för att göra kvinnor till offer samt att dubbelbestraffa dem.
Nu ser jag en möjlighet. Jag kan få reda på vad syftet är med den typen av anklagelser genom att fråga dig, kära läsare: Vad vill man uppnå genom att använda sig av resonemang som de jag nämner här ovan? Vet du?
Jag gissar att det bara handlar om en ny vinkling på greppet att underkänna alla försök att lyfta fram problem som rör kvinnor. Man kan förneka problem helt, man kan bagatellisera, man kan skifta fokus på problemet eller helt vända på det – och så vidare.
SvaraRaderaSom jag ser det kan det ligga på både omedvetna och medvetna plan - och det behöver inte nödvändigtvis vara könsrelaterat.
SvaraRaderaTror i alla fall det där med att "bara se möjligheter - inte problem" är något nedärvt, inlärt som sägs utan djupare reflektion - bara för att "den här synen råder här" kulturellt betingat i nån sorts organisations/företagssfär.
Det behöver alltså inte vara slugt - bara dumt
Den andra delen som handlar om förminskning har jag svårt att relatera till eftersom jag inte är kvinna utan man och säkert gör mig skyldig till sådana förminskningar själv - om än omedvetet, och därför även där - dumt
OBS att det alltså är (väldigt feministiska) kvinnor som åberopar det där med "göra till offer" och "dubbelbestraffning".
SvaraRaderaSedan tror jag också att "bara möjligheter-inga problem"-kuluren är mer oreflekterande än slug.
Barbara Ehrenreich har skrivit en väldigt bra bok om den lobotomerade positivismen och visar bl a hur den lett till ekonomiska storkriser i USA eftersom ingen vågar konstruktivt ifrågasätta men också hur kvinnor som reagerar med ilska eller sorg vid en cancerdiagnos ifrågasätts av andra kvinnor för att de inte är positiva och ser cancern som det bästa som hänt i deras liv (ja, ni hör ju hur amerikanskt bisarrt det kan bli). Väldigt bra bok dock: http://www.amazon.com/Bright-Sided-Positive-Thinking-Undermining-America/dp/0312658850
SvaraRaderaAnnika: Jag tycker Barbara Ehrenreich har en strålande poäng. Jag har skrivit om ämnet här: http://www.ulrikagood.com/2011/05/nu-ska-jag-negga-om-positivt-tankande.html
SvaraRadera