NUTID, estimerad ålder 55 år gammal:
1986, estimerad ålder 28 år gammal:
Men det är inte bara Lassgårds ungdomlighet som har grava trovärdighetsproblem, även dialogen är stolpig och märklig. Sällan har så mycket kompetens i form av toppskådespelare presterat så illa. Jag får en känsla av att det är GW:s arrogans som är den skyldige. Han verkar helt enkelt för upptagen av att idiotförklara omvärlden för att orka ta in och observera hur människor egentligen pratar och agerar med varandra. Dessutom är den berättad på ett sätt att man ideligen tappar tråden och inte känner att storyn drivs framåt. Jag är JÄTTEBESVIKEN för jag hade väldiga förväntningar på GW:s take på Palmemordet.
7 kommentarer:
Är det inte manusförfattarna eller regissörerna du ska såga när dialogen är yxig?
Regi: Kristoffer Nyholm och Kristian Petri. Manus: Sara Heldt och Johan Widerberg.
Jag håller med dig och tycker nästan att det är otittbart. Men jag skulle inte vilja skylla på GW alls. Hans språk är ju skriftspråk. Det är skådespelarna och regissören som måste se till att de inte säger:
– Det har sagt till mig mellan skål och vägg att mordoffret, som ju var i 28-årsåldern, såg ut som en bedagad 55-åring.
Utan istället:
Men vaff… jag hörde att hon inte var så gammal som hon såg ut! Alltså hon som dog, hon var liksom … 28. Fast säg inte att jag sa det.
Ok, ni har rätt. Manusförfattarna är de som har misslyckats med dialogen. Borde nog inte varit så trogna skriftspråket (säger jag som inte läst böckerna).
åh herregud ja, så stolpigt. pinsamt, fast dom lyckats få med sig så många hot shots.
Håller med. Känner mig övertygad om att Perssons bok är mkt bättre - trots att han inte hör till dem jag läser.
Manuset är kass. Repliker som Bergman skulle kortat även 1952.
Klippningen är töntig. Longörerna utmattanme. Segt.
Och Lassgård - vad är det som hänt? Han svänger mellan en mansklädd transa och en arrogant krimare, han har ingen kontakt. Han bar GÖR sig.
Men vems fel? Regin? En skådespelare utan tuggmotstånd?
Jag har sett Lassgård mkt bättre. Som Wallander bland annat.
Ang. Rolf Lassgårds prestation - det är få skådespelare förunnat att förkroppsliga sina karaktärer utan att spela samma person om och om igen [Anthony Hopkins och Helen Mirren är två sådana]. Lassgård når inte dit; hans främsta, om inte enda, kroppsutryck, är en sådär lagom burdust indignerad herre, gärna på kant med överheten… han har i stort spelat samma karl i "Jägarna", "Möbelhandlarens dötter", Wallander-såporna, och senast här. Men det ska vi inte lasta honom för, ty som skådespelare är hans uppgift att gestalta det som står i manuset–efter regissörens vision, och sin egen bästa förmåga. Det gamla maximet GIGO (garbage-in, garbage-out) gäller dock även här: det är svårt att piffa upp kass dialog och göra utfyllnadssekvenserna spännande. F.ö. samma sak kunde sägas om Helena af Sandebergs skeva föreställning om BDSM å Öfvre Östermalm i åttiotalets Stockholm (när hon själv var tonåring). Ytterst är det SVT Drama producentens Maria Nordenbergs ansvar att det manuset överhuvudtaget blev godkänt och inspelat.
Dock ska vi inte glömma författarens veka bidrag. Leif GW Persson verkar numera gå på sparlåga, och upprepar sig ideligen (så även här). Det vore intressant att delta i en lågmäld debatt om hans i stora drag meriterade teori om Palmemordet som presenterades i serien. Dessvärre går det inte utan att drunkna i inlägg från konspiroidiotiska Palmespanare som har läst ALLT, skådat ALLT, och därmed löst mordet på 135 GARANTERAT SANNA, om sinsmellan olika, sätt.
Korrigering: enl. Eva Hamilton citerat i DN är det "Christian Wikander, chef för Drama i [SVT] Stockholm, ansvarig utgivare för »En pilgrims död«" som borde ställas vid tönt-tvskampålen.
Skicka en kommentar