Juryn som jag satt i förra veckan bestod av tjugosex personer varav fyra var kvinnor, inklusive mig. Raffaela från Italien blev olyckligtvis sjuk, vilket innebar att knappt var åttonde person i rummet var av feminint kön. Ändå fick jag frågan av en inte alls illa menande jurykollega: "How come your country always send women?". Han reflekterade inte en sekund över att frågan han egentligen borde ha ställt sig var: "How come my country always send men?".
I sammanhang som det jag var i då inser man vad långt i jämställdhetsfrågan vi kommit i Sverige, och hur lite övriga världen ens funderar över saken.
Ett case vi bedömde började med att en kvinna, som satt framför en dator, förklarade att hon var kampanjens AD – endast iklädd BH och trosor. Sedan presenterades en (otroligt snyggt utförd) historia som gick ut på att temperaturen gick upp ju fler som besökte sajten i fråga. Och vad händer när det blir varmare? Jo, man tar av sig kläderna. Eller, kvinnorna tar av sig kläderna, rättare sagt. Behöver jag säga att besöksresultatet var en succé?
När den kampanjen kom med på det som kallas för short list (det vill säga alla inskick som har chansen att vinna fina priser) ställde jag mig upp och sa att jag tyckte att det var sorgligt om en så sexistisk enhet belönas utan att någon höjer på ögonbrynet. Detta möttes med tomma blickar, men efteråt kom flera av de manliga ledamöterna fram och sa: "Jag har tänkt på det du sa, och nu fattar jag vad du menar".
Detta fick mig återigen att fundera över det där med kvotering och medvetna satsningar på att få fler kvinnor att verka i större sammanhang.
Första gången jag var med i Cannesjuryn var det säkert en och annan (inte minst jag själv) som tänkte att jag favoriserat på grund av mitt kön, när det fanns massor av mer meriterade män att välja bland. Men jag fixade det och den här gången kände jag att på grund av den erfarenheten faktiskt platsade åtminstone lika bra som de flesta andra. För när man ger någon chansen att delta i något stort ger man dem också chansen att skaffa sig de kvalifikationer som krävs för att delta i något stort. Sådana möjligheter ges till höger och vänster till män varje dag, utan att någon frågar sig "How come..," och så vidare.
Och när det finns fler kvinnor med rätt erfarenheter att välja mellan blir exempelvis jury- och styrelserum befolkade av fler individer som förstår att sexism och ojämlikhet är något man ska motverka. Och vips har man skapat en god jämlikhetscirkel.
Jag önskar att kvinnor gavs möjligheten att skaffa sig erfarenhet utan att det skulle bli en så stor grej av det men de flesta har verkligen inga genusglasögon på sig, de reagerar inte förrän man påpekar det. Jaha, var det absolut inga kvinnor med? Det hade jag inte en tanke på.
SvaraRaderaGillar ett citat om att vi har nått jämställdhet först när mediokra kvinnor sitter på höga poster.
Det krävs en hel del kurage för att ställa sig upp som du gjorde - respekt. Och jag tror som du att det är viktigt att kvinnor får chansen i större utsträckning.
SvaraRaderaMen jag har också det andra perspektivet, som man får när man försökt få kvinnor med ett antal gånger. Både som journalist och som eventmakare har jag otaliga gånger fått nej från kvinnor till intervjuer och att hålla föredrag. Det går ofta cirka tre frågade kvinnor/ja, mot cirka 1,3/1 för män. Dessutom är det vanligt att kvinnor hänvisar till sina manliga kolleger eller chefer.
Varje gång detta nämns, säger någon att "det är ert ansvar att hitta kvinnor som ställer upp". Det är i sig lika sant som att tillfrågade kvinnor har ett ansvar att säga ja. Men det stora problemet är deadlines, tid och uppslag. Många gånger är det rent praktiska anledningar helt enkelt.
Ytterligare en anledning är bristen på uppslag - kvinnor syns mindre och man känner till färre som kan en viss sak. Där har Rättviseförmedlingen gjort skillnad - har du inte redan gjort det, se till att ditt företag sponsrar dem så att de kan fortsätta.
Jag gillar också att bo i Sverige lite extra ibland - som när man ser EU-kommissionens reklam för att få flickor att intressera sig för vetenskap ... :)
Så intressant att läsa om dina tankar kring detta.
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaTack för intressant. Den fick mig att tänka till, och det gillar jag..
Detta var mitt första besök här på din blogg. Men jag kommer tillbaka..
//Hasse
..intressant text, ska det ju vara såklart..
SvaraRadera//Hasse
Helen: Det är mitt favoritcitat också.
SvaraRaderaPer: Jag känner igen mig som fan i det. Min spontana reaktion är i 7 fall av 10 "ALDRIG I LIVET!". Men för fem år sedan var det 10 fall av 10, så det är ändå ett framsteg. Jag förstår att det är ett problem att det är ett problem för så många kvinnor att tacka ja.
Anonym och Hasse: Tack, kul att ni gillar.
Hittade din blogg och vill bara säga att den är otroligt underhållande!
SvaraRadera/Anders på förvaltningen
Hittade din blogg och vill bara säga att den är otroligt underhållande!
SvaraRadera/Anders på förvaltningen
Problemet är väl dessvärre att även om det kvoterades finns det alldeles för många av båda könen som inte överhuvudtaget reflekterar över könsroller och hur vi präglats och präglas av dem.
SvaraRadera