Biografiknarkare.

Det började lite oskyldigt för några veckor sedan med Patrik Sjöberg. Förutom den vidriga historien om Viljo Nousiainens övergrepp som alla känner till vid det här laget, var det snabba bilar, flotta hotell, snygga brudar, flödande alkohol och linor med kokain. Samt snärtiga oneliners som den här: "Om Sven Nylander tagit kokain 6-7 gånger, då har jag varit med åtta av de gångerna."
Sedan gick jag över direkt till de tyngre grejerna som Mötley Crüe levererade. Så mycket knark, whiskey, porrstjärnor och infantila egotrippar som någon människa kan klara. Samt slagkraftiga citat som "Om Tommy hade haft pattar hade han varit med i Spice Girls." (Sångaren Vince Neil om trummisen Tommy Lees faibless för det som var populärt för stunden.)
När jag var klar med de 568 sidorna om världens mest ökända rockband var jag så djupt nere i biografiträsket med rock- och popstjärnetema att jag idag var och köpte de här:

Hmm... Vilken ska jag börja med? Patti Smith har ju fått lysande recensioner och Scar Tissue ska också vara väldigt bra. Men MJ är alltid MJ, fast jag tror ändå att Keithan drar det längsta strået den här gången. Hans bok får det bli! Återkommer om den.

Bildextra från sommarparadiset.

Första veckan i juli tillbringade vi på den här bohuslänska ön:

I en liten söt stuga som såg ut så här:

Man kunde sitta på förstukvisten, dricka vin i solnedgången och ha den här utsikten:

Vi hade fantastiskt väder, och en av dagarna åkte vi med en kompis till Grundsund för att äta lunch.

När man är på Käringön måste man någon gång äta på Peterson´s krog. Förutom fantastisk mat får man sig då den här utsikten till livs:

En annan snäll själ lånade oss den här fina snipan:

Det gjorde att vi en morgon dörjade upp de här:

Tidig morgon strax utanför Måseskär med en makrilldörj i handen:

Det var inte jätteblåsigt:

Om du frågar Johan tror jag att han säger att det inte går att ha det så hemskt mycket bättre än så här:

Några timmar senare hade makrillarna antagit den här formen:

Maggan var med hela veckan och Frida kom upp några dagar efter oss. Båda trivdes förträffligt.

När man är på Käringön får man heller inte missa att äta världens godaste kräftor. Det gjorde inte vi i alla fall:

En kväll såg vi Anders Eriksson och Knut Agnred från Galenskaparna. Sjukt proffsiga och väldigt mycket roligare än vad jag hade kunnat tänka mig. Jag skrattade mig halvt fördärvad, faktiskt.

Sedan gick vi hem i det sista skymningsljuset.

Innan vi åkte hem igen ritade Frida en teckning av oss i stugans gästbok:

Hej då, Käringön! Hoppas att vi ses igen nästa sommar.

Cute overload.

Igår utökades familjen Good med det här rödhåriga lilla trollet:

Han är Maggans lillebror (de har samma mamma) och vi hämtade honom igår i Falkenberg. Hon har ännu inte förstått tjusningen med att ha en bror, utan surar och fräser allt vad hon kan. Men enligt diverse katt-trådar på nätet är det fullt normalt, och bör gå över inom någon eller några veckor.

Han har ännu inget namn, förslag emottages tacksamt.