söndag 5 juni 2011

Håkanlycka.

Om jag ska vara riktigt ärlig är Göteborg egentligen inget vidare. Staden är varken urban eller kultiverad, det mesta är gubbigt, töntigt och vädret är större delen av året bara skit. Men det finns några klart lysande undantag som gör att vi göteborgare hänger i, och till och med vid enstaka tillfällen kan känna både glädje och stolthet över platsen vi valt som hemort.
Igår var en sådan kväll. De styrande i Göteborg skulle inte kunnat drömma ihop en bättre marknadsförare av rikets andra stad än Håkan Hellström ens om de tog sömnmedel i en månad. I går stod han på scenen i Slottsskogen och i kvällssolen lyckades han förhöja allt göteborgskt till himmelska dimensioner. När Tomas "Hebbe lelle" von Brömssen kommer in på scenen någonstans mitt i konserten i För sent för Edelweiss och möts av den massiva kärleken från en publik med en snittålder på kanske tjugotre, samt sjunger Du säger 'har du tändstickor?' 'Ja tillräckligt om du vill bränna ner Stockholm', då måste Go:teborgs kommunalpolitiker kissat lite i brallan av lycka.
Det kanske låter som om det skulle vara något tveksamt med en artist som har så starkt lokalpatriotiskt patos, men Håkan klarar den balansgången med bravur och jag skulle vilja påstå att han är den kompletta popstjärnan. Han har allt man kan önska av en scenpersonlighet, musiker, låtskrivare, textförfattare och, faktiskt, även sångare. Jag tycker inte att jag är speciellt onyanserad eller att jag överdriver så värst mycket när jag säger att han skrivit minst tio av de bästa låtarna jag vet och om jag bara skulle få lyssna på en artist resten av livet skulle jag välja Håkan utan tvekan.
När fyrverkeriet falnat och de sista tonerna av Nu kan du få mig så lätt ebbat ut var jag fylld av känslan att jag nu kan dö lycklig. En känsla som är lika sällsynt som värdefull i min ålder. Jag funderade möjligen en smula på om jag var patetisk som, gamla människan, nyss studsat runt och skriksjungit:
Vi går ut och brinner upp i natten
Och skyller allting på våra fyllehuven
Men den smällen tar jag gärna.

Jonathan fick könummer 333.

Andra om Håkankonserten: GP, Expressen

6 kommentarer:

Silverfisken sa...

Testa att bo utomlands och sätt på Håkan när du vill få en stunds Göteborgsnostalgi.

Aldrig kommer du gråta så mycket som då.

Den där Jonas sa...

Ja, visst var han magnefik. Den gode Håkan.

Stellan sa...

Varken urban eller kultiverad? Ouch.
(Som du märker försöker jag byta ämne för att inte behöva gräma mig mer över att jag missade konserten igår. Å andra sidan sparar jag mig till värsta dubbelmackan: Håkan och The Ark i min andra hemstad: Helsingborg :)

Anonym sa...

Sååå bra sammanfattat kära, kära du. Tack för igår! Puss, A.

Catta sa...

Då är jag lika patetisk jag. En helt underbar kväll var det, fylld av ren kärlek och lycka.

Anonym sa...

Kan bara hålla med om vartenda ord du skriver. Håkan lyckades omvända mig till popmusiken när första skivan kom. Tur, tänk så mycket jag missat av svensk musik, och eufori om inte "Känn ingen sorg" släppts.

Karin