onsdag 25 maj 2011

My precious.

En av mina käraste ägodelar är min porslinsblomma som klänger runt ett av mina fönster. Just nu blommar den extra mycket och på kvällarna doftar de lätt overkliga blommorna helt ljuvligt.
Jag fick den som ett litet skott när jag var tonåring. Ett skott från mammas stora, fina exemplar som hon i sin tur fått som skott från mormor.

Min barnbarnsblomma.

Vad har jag för poäng med det här, då? Ingen, förutom att du nu kan bocka av katt, stickning och krukväxter i den här bloggen. Tantbloggen är komplett!

4 kommentarer:

  1. Fantastisk blomma! I mitt föräldrahem hade mamma en sådan som hon vårdat ömt i många år, den klättrade över hela väggen i vardagsrummet ... sen installerade pappa braskamin och eldade så att snön smälte i halva byn. Blomman dog :-(

    SvaraRadera
  2. Tommy: Ingen populär farsa efter den fadäsen, misstänker jag. Jag skulle bli väldigt ledsen om någon eldade död på min. :)

    SvaraRadera
  3. Jag älskar också mina sofior (som den yngsta döpt blommorna till, enligt modellen Sofia, Sofia, Sofia och alla de andra Sofiorna). Fick en stickling av en nätis och den har blivit stor och fin, om än inte så fin som tommys.

    SvaraRadera
  4. Min porslinsblomma har blivit helt skogstokig och blommar ungefär en gång i månaden, med mängder av klasar, och jag klarar inte av doften längre - vi får slänga blommorna så fort de slagit ut! http://foto-sara.blogspot.com/search?q=porslinsblomma

    SvaraRadera

OBS! Om kommentarsfunktionen frågar efter en url; hitta på något eller ta t ex www.blogger.com.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.