Som jag har berättat går min iPhone på risdiet och jag har fått plocka fram min gamla Ericssontelefon. På eftermiddagen igår såg jag nyheten att Prince är bokad för Way out West och messade genast (mödosamt, för jag hade glömt hur den fungerade) till Frida.
"Prince till WoW!" skrev jag och fick ett oväntat svar:
"Fattar inte".
Men Frida! tänkte jag. Du vet väl för jösse namn vem Prince är och hur stor han är?! men skrev för säkerhets skull en förklaring:
"Världens största åttiotalsdvärg! Purple Rain!"
men blev bara ännu mer frustrerad när jag fick ett mycket tveksamt:
"Ok?" till svar.
Sedan glömde jag av alltihop ända tills Frida kom med dagens GP och sa:
– Prince kommer till WoW!
Mycket förvånad förklarade jag att det var det jag messat om igår.
– Vadå? Jag har inte fått något om det! Frida var helt oförstående.
Det visade sig alltså att min gamla telefon hade hennes gamla nummer i minnet, ett nummer som numera tillhör någon stackare som fått förvirrade meddelanden om åttiotalsdvärgar och lila regn från en helt okänd crazy lady.
2 kommentarer:
Det som fascinerar mig mest i den här historien är hur någon kan vara så exceptionellt trög och humorbefriad att personen får ett sms om "världens största åttiotalsdvärg" från ett okänt nummer och svarar "Ok?".
Vilket svar som helst hade ju varit bättre. "Du har nog skickat fel men lycka till med dvärgarna." Eller nåt. Vad som helst utom "Ok?".
Hoppas verkligen att personen var väldigt ung, väldigt gammal eller väldigt dålig på svenska. Annars finns det inga ursäkter.
Fredrik: Jag håller med. Torr och humorbefriad är bara förnamnet. Hoppas att förmildrade omständigheter finns. :)
Skicka en kommentar