Föga lockande.

När jag var liten hade jag rakt hår. Jag såg ut så här när jag var åtta år, just hade kommit hem från sommarlovsavslutningen och stod i trädgården med min storasyster Mia:

När jag blev tonåring fick jag lite vågigt hår och när båda barnen var födda blev det lockigt. Jättelockigt. Så här såg det ut helt otämjt 1998 (när jag hade en söt liten Jonathan i knäet).

Som du säkert kommer ihåg hörde senare halvan av 90-talet och i princip hela 00-talet till plattångens glansdagar. Alla trendiga och snygga frisyrer var flikiga, spretiga eller ösregnsraka. Alltmedan jag kämpade med mina krullor.
Men sedan en tid tillbaka är gudskelov den tiden över och det är helt ok med lockar. Kanske till och med önskvärt. Hur reagerar mitt hår på det? Givetvis genom att rakna. Under vintern har mina korkskruvslockar vissnat totalt och förvandlats till mjäkiga böjar.
Så här såg jag förresten ut när jag var och klippte mig i fredags.
Före:

Efter:

Helt utan kickback kan jag berätta att Josefine på NK:s frisersalong (i Göteborg) är kanon. Med henne blir man snygg i håret hur obstinat det än är.