Egentligen har jag väldigt svårt att veta vilket ben jag ska stå på i frågan jag nu ska skriva om, nämligen kvotering av kvinnor. Tidigare har jag varit tämligen säker på att det är både förkastligt och förnedrande, att ingen egentligen vill vara med i ett sammanhang där man är vald på grund av sitt kön och inte sin kompetens (det har jag bland annat skrivit om här). Men nu är jag inte lika säker längre.
Det som numera heter Komm, och som tidigare hette Reklamförbundet, har i flera års tid haft ett fokus på att sätta samman Guldäggsjuryn på ett sätt så att balansen mellan kvinnor och män blivit hyfsad. Likadant har de tänkt när de utsett svenska kandidater till utländska tävlingar, som Cannes Lions och Eurobest. En del skulle kunna kalla det kvotering, och i så fall har jag blivit inkvoterad i samtliga de jurys jag just räknade upp. Men det som hänt när jag fått chansen att vara med i sammanhang jag tidigare inte ens vågat drömma om, är att jag nu har fått en erfarenhet som gör att jag faktiskt känner att jag platsar på andra meriter än de genusbaserade. Plötsligt har det skapats ett kvinnligt alternativ till de mer självskrivna manliga sådana. Både i fråga om erfarenhet och självförtroende, vilket i mitt fall är en ofattbart lång resa. Och det måste väl ses som en seger i en fortfarande mansdominerad bransch?
Kanske har tv-serien Mad Men påverkat min inställning. Det är trots allt inte så länge sedan som den manliga maktstrukturen i vår bransch var odiskutabelt och självklart totalitär. Och ingen är väl naiv nog att tro att den skulle rämna av sig själv, helt utan en medveten kamp?
Detta får mig att tänka att jag tidigare haft ett förslag på hur man i ett slag skulle mångdubbla antalet kvinnliga kandidater för diverse poster i näringslivet, nämligen det att ge en kvinnlig medelmåttig pajas samma chanser som en manlig medelmåttig pajas.
Ska vi enas om det?
Du är säkert efterfrågad för att du säger vad du tycker och kan det här med kommunikation. Lycka till med juryarbetet!
SvaraRaderaPS. Sista stycket är en klassiker. Gåshud då. Gåshud nu.
Ja det där är en svår fråga som jag inte heller vet riktigt var jag står. Å ena sidan håller jag med dig. Ingen vill bli invald på basis av kön eller ursprung etc. Å andra sidan är det väldigt svårt att bryta "gamla invanda gubbmönster". I varje företag/förening/organisation/gruppering växer det lätt fram mönster som sedan blir svåra att bryta på ett naturligt sätt. Jag hade faktiskt en diskussion i förrgår om just den här saken och jag kan ju se både för- och nackdelarna med kvotering. Kanske är det en nödvändighet? I alla fall under en övergångsperiod och sedan får man hoppas att man hinner visa framfötterna och sedan blir kvar av andra skäl än vilket kön man har?
SvaraRaderaSom sagt, det är svårt att välja ibland.
Jag håller med. Men jag är övertygad om att det finns tillräckligt många kompetenta kvinnor för att man skall kunna fylla en halv jury, en halv styrelse eller vad som helst. Sannolikt hela också. Uppenbarligen fortsätter män att rekrytera sina kompisar (milda påpekanden har ju inte haft någon effekt), och då får man helt enkelt ta ett steg till. Det känns som om det är vi kvinnor som hävdar att vi inte vill bli rekryterade pga kön utan pga kompetens. Men vi råkar nu besitta båda delarna - både rätt kön och rätt kompetens.
SvaraRaderaJag tror att kvotering är negativt - när kvinnor helt välförtjänt får den uppmärksamhet (eller lön) de förtjänar så finns alltid tanken där - "Är det för att..."
SvaraRaderaFör enskilda individer är det säker bra, men i det stora hela är det kontraproduktivt.
Vad man skall tycka i frågan beror väl på hur man anser att det fungerar idag. Beror könsobalansen på att det helt enkelt finns så himla många fler kompetenta män än kompetenta kvinnor, att när man skall ha de bästa av de bästa så blir det liksom bara män. För de är mer kompetenta. Eller beror obalansen på att man(!) idag faktiskt kvoterar in männen? Svara på den frågan, och svaret på huruvida man skall kvotera in kvinnor blir självklart.
SvaraRadera