Jag har känt en lurkande snuva hela helgen så jag frågade mig för på Twitter om det var lämpligt att ta en springtur i detta tillstånd. Jag fick tämligen motsägelsefulla svar, men drog slutsatsen att det var okey så länge jag inte hade ont i halsen och/eller hosta samtidig, samt att jag skulle känna efter om pulsen gick upp för snabbt. Så jag gav mig ut på en kort och långsam liten runda:
Nä, jag förstår att du inte gick på att åtta kilometer är en kort liten runda för mig. Det är en sträcka jag är stolt över any given day. Men det kändes bra (jag hade kunnat springa ännu lite längre om jag inte passerat min och träningsmentor Titti och varit tvungen att länga på stegen så länge hon var inom synhåll, det gjorde mig trött). Dessutom är den dag jag tränar så hårt att jag blir sjuk samma dag som grisarna flyger omkring som isbitar i helvetet. Jag är otroligt bra på att känna in min kropp och börja ömka med den. "Men lilla kroppen, är du trött nu, då ska du inte behöva anstränga dig mer" eller för den delen "Oj, är du sugen på ostbågar och vin nu, då ska du få det, kroppen lilla".
Imorgon får vi se om det var hälsofrämjande eller förkylningsboostande åtgärd att springa. Just nu känns det rackarns bra i alla fall. Vänta, nu tror jag att kroppen säger att den vill ha två riktigt smaskiga ostmackor. Eller tre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar