Jodå, allt är på plats och det fungerar som en dröm, men den sista finputsen har låtit vänta på sig, därför har jag aldrig gjort den där snyggt stylade bilden med citroner på fat och kryddväxter på diskbänken. Johan som, könsnormativt nog, är den snickarkunnige i familjen har dragits med en efterhängsen tennisarmbåge i vinter. Och när han (eller idrottsmassören Bosse) fick bukt med den blev det långfärdsskridskor för hela slanten. Inget färdigställande, med andra ord, men idag gjorde han en knepig snickeridetalj.
I det gamla köket fanns ett högskåp i det här hörnet, därför är där nu ett fult hål i takpanelen.
Hmmm, hur gör man för att få det här snyggt och osynligt lagat?
En förutsättning är att man har en engagerad assistent. Det hade Johan.
Sedan började han med att regla, för att ha något att fästa i.
Brädorna som skulle användas för att lappa taket var i rätt dimension. Nästan. Därför fick han såga av till dem så här mycket (lite).
Och så var brädorna lite för tunna, så lite lump-papp fick agera utfyllnad. Observera passbiten längst till höger.
Och efter femtiotvå svordomar och minst lika många könsord såg det ut så här.
Nästa vecka ska vi spackla och måla tills det inte syns att det varit ett hål i taket.
När Johan var klar med snickerierna lagade han en försenad födelsedagsmiddag till mig. En långmarinerad kyckling med en citrus-, koriander- och avocadosallad. Yummy!
3 kommentarer:
Alltså den där jävla Johan, han är inte bra för oss andra vanliga slacker-män. Knyter handen i fickan och bestämmer mig för att aldrig visa den här bloggen för min fru.
Mats: Haha, jag kan trösta dig med att det där med "nästa helg ska vi spackla och måla" var en ren önskedröm.
Mm, det hjälper inte för att dämpa ångesten över min lathet, men tack för att du försöker.
Skicka en kommentar