Ladies på Hinseberg?

I onsdags var jag på Resumés redaktion och var med i Månadens Print-juryn. När jag skulle gå norpade jag ett ex av tidningen S som låg i drivor utanför konferensrummet och tog med mig som reselektyr. När jag satt och bläddrade i den på det omysiga caféet på Bromma flygplats hittade jag ett hemma hos-reportage hos en person som fascinerat mig mycket, nämligen Tone Oppenstam från Ladies på Östermalm.
I reportaget var hon stelt leende placerad på olika ställen i sin paradvåning i Bünsowska Palatset på Strandvägen. Alla dyrgripar i möblemanget var försedda med pilar och små beskrivande texter så att man skulle förstå hur exklusiva de var. Jag ångrar att jag inte sparade tidningen och plåtade av. Förvisso har jag sett hennes våning figurera i serien, men det var först i och med reportaget som jag insåg hur extremt dyr den måste vara.
Tones förmögenhet har varit ett diskussionsämne hemma i tevesoffan och hur motbjudande jag än finner Tones livsstil har jag tagit henne i försvar.
– Jo, man kan visst tjäna pengar även om man ser ut som en levande (nåja) version av uppblåsbara Barbara, har jag sagt och pekat på hennes porrnagelförsedda men hårda nypor.
Men nu är jag inte lika säker längre. Tone är häktad för grovt skattebrott, grovt bokföringsbrott och osant intygande. Förvisso är hon inte dömd ännu, men när man sett serien förstår man att hon tappat perspektiven på en hel del aspekter av livet. Kjolen kan alltid bli ännu kortare, håret ännu blondare och längre, båten ska vara ännu större, champagnen kan alltid bli ännu dyrare och så vidare. En galopperande guldsot kombinerad med barbiefieringsanorexia är min amatörmässiga diagnos och om det är en sådan åkomma hon lider av innebär den nog en ganska spikrak väg till att ta genvägar i bokföringen.

Inte så ladylike när det kommer till momsredovisningen?