Jag tror inte på astrologi

Men däremot tror jag att det finns en präglingsparameter i hur du har det när du fyller år. Du som fyller år i juli, exempelvis. Du vaknar av en koltrast och en ljum vind som smiter in i fönsterspringan och tar med sig morgondaggens doft. En stund rävsovande väntar tills dina kära sjungande valsar in med en bukett vilda blommor, paket och kaffe. Det dricker du upp på trappen medan du ser fram emot alla semesterlediga vänner som kommer drälla över och fira din dag tills morgonen gryr.
Så är det inte när man fyller år på februaris första dag. Som är en tisdag. Din man har redan åkt med sextåget (inte lika roligt som det låter) till Stockholm, det ena barnet har en efterlängtad sovmorgon och det andra bor hos en kompis. Dagens färgpalett består uteslutande av grå nyanser och det som återstår av vintern är svarta högar som är i vägen när du parkerar. Samt att du får skrapa rutorna. Och nu när du sen också, för att du skriver det här.
Men va fan. Det blir en bra dag. Tårta och krativ sång på jobbet. Färsk pasta från Saluhallen och något gott vin tillsammans med världens bästa barn i kväll.
Kort sagt, jag är ett år äldre igen.