Gustav Vasa hade varit kung på Twitter.

I går gästbloggade jag på Det sociala molnet. It went something like this:

Redan när vi kommer till det andra ordet i begreppet ”sociala medier” uppstår ett problem. Inte tänker vi på telefonen eller för den del brevet som ”ett media”? Vi ser det som ett självklart verktyg som vi använder för att kommunicera med omvärlden med. Inte många skulle komma på tanken att ställa sig utanför telefonin med motiveringen ”Nej, jag vill inte hålla på med telefonimedia, jag läser hellre en bok eller tar en promenad istället”. (Men det skulle i och för sig inte förvåna mig om det förekom domedagsprofetior om att alla människor skulle sluta att umgås med varandra i och med telefonens intåg en gång i tiden, precis som skett med sociala medier.)
På en fest nyligen pratade jag med en sådan där hårdnackad motståndare mot alla former av dessa ”medier”. Han såg bara avigsidor med dem. Då slog det mig att man skulle ha kunnat resonera på samma sätt om mänskliga kontakter. ”Människor kan vara otrevliga, de kan lukta illa, de kan säga elaka saker, de kan slå mig på käften, så därför vill jag inte träffa några människor”. Det finns nackdelar med all form av human interaktion och om man bara fokuserar på dem blir det inte många barn gjorda, så att säga.
Det kanske hade varit enklare att få han på festen att lyssna om jag använt mig av gammal hederlig postverksterminologi istället. Om jag sagt att vi skriver och postar små kuvert fyllda med 140 tecken på Twitter? Då hade han kanske hade kunnat förstå hur många sköna, intressanta, roliga och kunniga människor han hade kunnat bli brevpolare med i denna kanal. Pennfajtare som han aldrig skulle kunna få med hjälp av papper och penna. Hur fint brevpapper han än hade köpt.
Gustav Vasa lär ha varit en stor brevskrivare, han hade förmodligen varit kung även på Twitter om han hade levt idag. Och tänk om vi hade kunnat följa Strindberg och alla hans beefar med Verner von Heidenstam, Svenska Akademien och i stort sett hela det svenska etablissemanget i realtid på Twitter. Det tror jag till och med hade lockat självaste Guillou till skärmen.
Vad jag vill säga är skit i tekniken, fokusera på kommunikationen. Det är en ny tid, det finns nya verktyg, men vår önskan att prata med andra människor är densamma.