Sömnadsproblem ledde till kroppsstrumpa.

Som jag berättade slapp Maggan ha tratt efter kastreringen som vi gjorde för en vecka sedan. Veterinären sydde på en slags tuss med gasbinda som skyddade såret istället. Den skulle tas bort efter tre-fyra dagar och när vi gjorde det, Johan och jag, hade jag inte briefat honom tillräckligt bra om hur han skulle klippa, så han tog bort ett stygn för mycket. Vi pratade med veterinären och allt verkade under kontroll. Ända tills i går kväll. (Varför är det alltid fredag kväll när sådant händer?) Då sprack såret upp, mer än en centimeter. Nytt samtal med veterinären som sa att vi skulle skydda såret med en kompress och en strumpa tills han kan sy igen det senare i eftermiddag. Så just nu är Maggan måttligt road och ser ut så här:

Kroppsstrumpa är inte poppis ett dugg.