En dag i köttets tecken.

Johan har vuxit upp på en gård där man julslaktade och julstökade enligt konstens alla regler, vilket omfattade att tillaga minst en halv gris. Dessutom var hans morfar charkuterist, så julbordet har aldrig haft någon nämnbar slagsida åt det vegetariska hemma hos honom.
Just morfar Johns julkorv är kanske det mest centrala på julbordet i Johans familj. Det pratades så mycket om den att jag blev lite orolig och lättade mitt hjärta för svärmor Birgit när jag skulle fira min första jul tillsammans med dem.
– Tänk om jag inte tycker om den, sa jag.
– Äsch, det behöver du inte vara orolig för, sa Birgit lugnande och tillade:
– För gillar du inte den, så är du dum i huvudet.

Idag började vi med att göra ungefär fyra och ett halvt kilo köttbullar.

För att sedan fortsätta med morfar Johns julkorv. Det är för övrigt minst tre gånger så jobbigt att göra köttbullar som att göra korv. Det är faktiskt ganska enkelt.
Om jag gillar den? Jodå. Vars. Med mycket senap, så.

Och när jag var och handlade hittade jag en juldekoration som kändes en smula (eller väldigt) krystad och inte jätteaptitlig.