Först andra säsongen av Sommarpratarna. En programtyp som jag älskar; smarta och intressanta människor som träffas och pratar.
Snutten som spelas upp från respektive persons Sommarprogram har verkligen fungerat som en icebreaker, lett in samtalen på spännande vägar och bort från det triviala kallpratet. I nästan alla konstellationer utom den som sändes igår. Då var det Rikard Wolff, Maria Lundqvist, Tina Ahlin, Micael Dahlén och Klara Zimmergren som samlades i det där underbara huset för att äta lunch. Personmixen var nog den mest homogena hittills när det gäller ålder och yrke, och kanske var det därför det aldrig blev spännande. Det pratades om hur mycket man förändrades av att få barn (alla hummade instämmande), att barn ger en villkorslös kärlek (alla hummade instämmande), hur hemskt det är att tvingas ut på krogen när man är ofrivilligt singel (alla hummade instämmande) och så kom Maria Lundqvist med en av de dörrar som sparkats in flest gånger de senaste fem (tio?) åren: Det upprörande i att stora kedjeföretag säljer stringtrosor till elvaåringar. Det må vara bedrövligt i sak, men också helt vansinnigt sönderältat.
Nej, gårdagens avsnitt blev, till skillnad från de tidigare, som vilken trevande och stel parmiddag i förorten som helst, där självklarheter varvas med uppstekta moralkakor.
Andra programmet i måndagsmysartablån är Våra vänners liv. En svensk serie som började ganska trevande och darrigt men som nu har utvecklats till en solklar favorit. Skådiskvartetten som spelar huvudrollerna (jag gillar speciellt Jacob Ericksson och Erik Johansson) är en fröjd att se och serien är överhuvudtaget glädjande välgjord. Det gäller inte minst musikval och vinjett. Eller vad tycker du?
Andra programmet i måndagsmysartablån är Våra vänners liv. En svensk serie som började ganska trevande och darrigt men som nu har utvecklats till en solklar favorit. Skådiskvartetten som spelar huvudrollerna (jag gillar speciellt Jacob Ericksson och Erik Johansson) är en fröjd att se och serien är överhuvudtaget glädjande välgjord. Det gäller inte minst musikval och vinjett. Eller vad tycker du?
Våra vänners liv, Sommarpratarna, SVT, Sommar i P1, Maria Lundqvist, Rikard Wolff, Klara Zimmergren, Tina Ahlin, Micael Dahlén
6 kommentarer:
Soundtracket till Våra vänners liv är helt fantastiskt. Hela skivan är bra. Till och med Carolas gästspel - bättre än så har jag inte hört henne;
http://open.spotify.com/album/1fKP7BeZG5v0CfsbVRatsx
Vad kan jag säga annat än -Jag håller med dig, jag håller med dig, jag håller med dig.
Oj vad intressant! Jag som tyckte att måndagens Sommarpratare var ett av det bästa, när det faktiskt brände till. Man är ju visserligen mottaglig för olika saker, och för mig så var Klaras del om sitt ofrivilliga singelskap så starkt att jag nästan tårades. Eftersom jag själv får räkna mig till den skaran så var det rätt befriande att höra offentliga människor som pratade om det på ett väldigt utlämnande och ärligt sätt, långt från den flåshurtiga glammiga bilden som annars lätt omsluter singelskap. Likaså Rikard som pratade om hur han hoppade mellan öar och hakade på båtar som passerade - det blev väldigt tydligt hos mig. Sen kan jag hålla med om att det var en väldigt homogen grupp, fyra artister/skådisar och en flummig professor. Men jag gillart mycket.
Vad jag tycker? Jag ser för lite på TV.
Tycker också att Sweet Chariot plattan är helt fantastisk men det mesta av musiken i serien Våra Vänners Liv är specialskriven just för serien. Dock inte sämre för det utan snarare tvärtom.
Nemo: Så himla bra! Och Carola är fantastisk.
Anonym: Så bra! ;)
Hanna: Jätteintressant att du kände så. Och jag vill betona att det inte var något fel på deltagarna, utan att det var just något med konstellatinen som gjorde att det aldrig lyfte (i min smak).
Skrymta: Skäms inte för det ;)!
Anonym: Nej, absolut inte sämre för det.
Skicka en kommentar