Maggalarmet.

En sak jag inte visste innan jag skaffade katt var att de har en inbyggd väckningsfunktion. Maggans står inställd på ungefär tjugo över sex, det är ungefär den tid jag brukar ställa min telefon på när jag ska till jobbet, så det är helt ok. Det är till och med väldigt mysigt att bli väckt av en katt. Problemet är att funktionen inte går att ställa in på vardag, larmet är aktivt alla dagar i veckan. Och tjugo över sex en lördagsmorgon är det kanske inte lika mysigt.
Maggalarmet har några olika väckningsvarianter.
1. Tickle. Helt enkelt en ansiktskittling som utförs med hjälp av morrhår.
2. Mega-purr. Hon spinner allt vad hon orkar och gör mitt huvud till resonanslåda genom att lägga sitt mot mitt käk- eller pannben.
3. Sandpaper. En vänlig ansiktsslick med sträv tunga.
4. Eskimoe. Nos möter näsa. Kan ge en spännande första uppvakningsbild för den sovande.
Allt eftersom tiden går utan att jag går upp, mixas de olika varianterna med allt tätare intervall. Om jag är riktigt motvillig att gå upp (= fylla på hennes matskål) tar hon till:
5. Sista chansen. Då klättrar hon upp på den höga byrån jag har bredvid min säng och tar ett pantersprång rakt ned på mig. Då är det bara att inse vad klockan är slagen och gå upp.
Jag är förstås inte ensam om denna erfarenhet, något som den här filmen bevisar:

När Maggan har lyckats med sin väckningsrutin och fått sin mat, går hon gärna och lägger sig och sover sådär tre, fyra timmar. Ibland i den här ställningen:

Yehaaa, mega-sleep!

En vaken IRL-katt möter en digital dito. Alt. kattversionen av Kan du inte tala.

Skål, Maggan! Det blev visst bara du och jag ikväll, men desto mer skaldjur till oss.

katt, katter