Det äkta vinner över det konstlade.

Som du eventuellt vet så är Stjärnorna på slottet ett av mina favoritprogram (vilket jag skrivit om här och här. Mauro och Pluras kök, likaså (vilket finns dokumenterat här). Det är uppenbart att TV4 velat göra sin egen kombo av dessa succéer och därför skapat Så mycket bättre som började ikväll. De har tussat ihop ett gäng mer eller mindre folkkära, och vitt genreskilda, artister i ett hus på Gotland under en vecka, och varje dag har en huvudperson, precis som i SPS. Kvällens värd var Lasse Berghagen och alla deltagarna skulle framföra någon av hans låtar till antingen lunchen eller middagen.

Jämfört med hur äkta det känns när gitarrerna plockas fram till kaffet i Mauro och Pluras kök, verkar det först otroligt cheesy och konstlat när ett komplett band uppenbarar sig framför matbordet och den ena artisten efter den andra greppar micken och kör en välrepad Berghagendänga. Men överraskande nog så vinner det i längden. De äkta känslorna som både Lasse Berghagen och de övriga artisterna i alla fall ger sken av att visa vid uppträdandena smälter till och med ett cyniskt och luttrat hjärta som mitt. Att se Pluras ögon lysa av lycka när Lill-Babs framför En kväll i juni eller Petters saliga leende när September faktiskt får till en ickelarvig version av Teddybjörnen Fredriksson är inget annat än stor underhållning. Eller för den delen när Christer Sandelin, försedd med ögonmask och hörselkåpor, yrvaket försöker förstå varför Petter väcker honom mitt i hans middagslur. Jag tror att det är på plats att gratulera TV4 till ett vinnande nytt programformat. Ta väl hand om det, bara.

Kvällens bästa Berghagare stod tveklöst Petter för.

Så mycket bättre, Lasse Berghagen, Petter, September, Di Leva, Christer Sandelin, Lill-Babs, Plura