Tala om dessert.

Jag har nog berättat ganska sparsamt om hur vi hade det när vi var i Turkiet för någon månad sedan, förmodligen för att jag var så oerhört upptagen av att ha det alldeles, alldeles underbart när jag var där. Det fanns inte tid för något annat än att inte ha så mycket att göra, så att säga.
Men nu kom jag på en incident som jag inte vill undanhålla dig.
Anledningen till att resan kom till stånd var alltså att Johan fyllde femtio. Hans födelsedagsmiddag åt vi i solnedgången på en seafoodrestaurang som låg mellan en flodmynning och Medelhavet. Väldigt vackert. När vi ätit huvudrätten var det dags för mig att hålla Talet (som du kan läsa här). Det var många känslosträngar som slogs an och varken Johan eller jag har svårt att bli berörda. En och annan tår fälldes, en och annan röst kom i darrning. Strax innan det mest emotionellt starkaste partiet blev jag oväntat avbruten av en gäll röst som förkunnade:
”Todays desserts are fresh fruits, mixed ice creams and turkish baklava.”
Det var lite som om tiden stannade av det absurda i att hålla ett av sitt livs mest betydelsefulla tal och vara tvungen att göra en paus strax innan slutet för att hela familjen ska kunna beställa efterrätt.

Men det kanske bara är på sin plats när man pratar till någon som nått livets middagshöjd.

Hello broder Fredrik!

Kommer du ihåg min kollega Fredrik? Han som startade bloggen Hellobrother när han gick på pappaledighet, där målsättningen var att skriva fem låtar och framföra någon av dem i teve?
Häromdagen var han i både teve och radio. Det var i Bandit Rocks morgonshow Rivstart (som alltså även sänds i TV10). Där spelade och sjöng han den egenskrivna låten "Elliot" tillsammans med sin fru Malin och bror Martin. Åh, vad bra de var!

hellobrother, rivstart, Bandit rock, musik

Idag har jag pratat i direktsänd radio.

Här kan du lyssna hur det lät när jag pratade om t-shirtslogans och korta budskap i allmänhet i SR-kanalen Metropol.

Tusen tack till Dr PO som hjälpte mig att fixa klippet.

Den långa ludna kapuschongkanten.

Jonathan har fått en ny, varm vinterjacka. Eftersom hans gamla var i fint skick och dessutom relativt dyr när vi köpte den tänkte jag lägga ut den på Blocket. Jag sydde fast lösa knappar och tvättade den. När den var torr tog jag bort "päls"-kanten på kapuschongen och gjorde luddet fint och fluffigt med en borste.
Just när jag stod där och borstade kom Johan förbi. Han stelnade till och fick ett skräckslaget uttryck i ansiktet.
– M... men... Maggan? Svansen? var allt han fick fram. Han trodde att hans fru omärkligt förvandlats till en extra ondskefull Morticia Adams som ägnat sig åt att klippa svansen av katter.

Kapuschongkant vs. kattsvans.

Jag tränar som ett djur.

Jag märker att jag allt oftare refererar till saker jag skrivit om tidigare. Det kanske inte är så konstigt efter drygt ettusensexhundra inlägg, och så är fallet även denna gång. I somras skrev jag om min nya GPS-klocka som jag använder för att mäta hur snabbt (hmm...) jag springer. Och som jag också har berättat förut (ältat?) så är mitt självförtroende i träningssammanhang tämligen uselt.
Det är uppenbart att Garmin, som träningsklockan heter, inte bryr sig om att gulla med oss tämligen långsamma löpare i stort behov av uppmuntran.

Hur ska man annars förklara hur de namngett det hastighetsintervallet som jag sorterar in under?

Elefant?! Är det detta djur de vill att jag ska identifiera mig med när jag klunsar runt min hembygd inför öppen ridå? Vad hade de för djurnamnsalternativ innan de bestämde sig? Vårtsvin? Padda? Flodhäst? RÅTTA?!

Fanns det verkligen ingen lite mindre komprometterande art att tillgå? En rar igelkott, kanske? Eller en hamster, för guds skull! Jag hade gärna pipit runt som en söt, men kortbent zoobutiksfavorit istället för att ha det här soundtracket ringande i öronen på min runda:

Vilket jag för övrigt också skrivit om förut.

Det äkta vinner över det konstlade.

Som du eventuellt vet så är Stjärnorna på slottet ett av mina favoritprogram (vilket jag skrivit om här och här. Mauro och Pluras kök, likaså (vilket finns dokumenterat här). Det är uppenbart att TV4 velat göra sin egen kombo av dessa succéer och därför skapat Så mycket bättre som började ikväll. De har tussat ihop ett gäng mer eller mindre folkkära, och vitt genreskilda, artister i ett hus på Gotland under en vecka, och varje dag har en huvudperson, precis som i SPS. Kvällens värd var Lasse Berghagen och alla deltagarna skulle framföra någon av hans låtar till antingen lunchen eller middagen.

Jämfört med hur äkta det känns när gitarrerna plockas fram till kaffet i Mauro och Pluras kök, verkar det först otroligt cheesy och konstlat när ett komplett band uppenbarar sig framför matbordet och den ena artisten efter den andra greppar micken och kör en välrepad Berghagendänga. Men överraskande nog så vinner det i längden. De äkta känslorna som både Lasse Berghagen och de övriga artisterna i alla fall ger sken av att visa vid uppträdandena smälter till och med ett cyniskt och luttrat hjärta som mitt. Att se Pluras ögon lysa av lycka när Lill-Babs framför En kväll i juni eller Petters saliga leende när September faktiskt får till en ickelarvig version av Teddybjörnen Fredriksson är inget annat än stor underhållning. Eller för den delen när Christer Sandelin, försedd med ögonmask och hörselkåpor, yrvaket försöker förstå varför Petter väcker honom mitt i hans middagslur. Jag tror att det är på plats att gratulera TV4 till ett vinnande nytt programformat. Ta väl hand om det, bara.

Kvällens bästa Berghagare stod tveklöst Petter för.

Så mycket bättre, Lasse Berghagen, Petter, September, Di Leva, Christer Sandelin, Lill-Babs, Plura

Till Det Som Är Förvånande

Jag läser hos Jonas AD om den svenska filmen Till det som är vackert som har premiär idag. Eftersom Jonas är en rolig jävel är jag övertygad om att han photoshoppat fram den mest absurda så kallade tag-linen som han kunde komma på. Jag fnissar år Jonas roliga modifieringstilltag tänker och sätter mig att titta på trailern. Jag såg en snutt av filmen på Nyhetsmorgon förra helgen och ser fram emot att gotta mig i precis en sådan där Såsom i himmelen- (som jag skrev om här) pretentiös och melodramatisk film som jag älskar att hata.

Inom en relativt kort tidsrymd kommer nu tre mycket stora förvåningsmoment att uppstå.
1. Förvåningen över att det inte är Jonas som varit framme med sitt redigeringsprogram, utan att någon på fullt kulturellt gravallvar valt en tag-line till en film som lyder *harklar mig och rodnar en smula*: Katarina har slutat suga kuk, har gått ur Facebook. Nu är hon på väg Till Det Som Är Vackert. Alltså nu är det inte jag som är ful i munnen, det är inte Kleerup som har flummat ihop något i TV4-soffan (vad jag vet), utan det här är en säljande och relevant sammanfattning av en fin svensk dramaproduktion som alla fina kritiker satt och såg och bedömde i veckan. Och här kommer vi till nästa förvåningsmoment:
2. När jag läser recensionerna, och väntar mig uttryck som ädelpekoral, klichékalas och trovärdighetskris, så visar det sig istället att filmen får utmärkta betyg i samtliga stora morgontidningar. En trea i DN, en femma i SvD och en trea i GP. Hur är det möjligt? Jag är mycket medveten om att jag på förhand dömer en film som jag inte har sett, men som Jonas AD uttrycker det: Redan i trailern avverkas kvoten för antalet obehagliga synintryck som en långfilm får innehålla.

3. Min tredje förvåning handlar om att det nu inte bara är medelålders män som gör filmer om hur väldigt unga tjejer ofelbart vill ligga med medelålders (plus) män, utan att det nu är det en ung kvinna, det vill säga regissören Lisa Langseth, som använder sig av detta slitna tema. Varför, undrar jag? Om jag går och ser filmen i veckan, kommer mina frågor att få svar och min förvåning att mattas av, tror du. Eller blir det precis tvärt om?

Till det som är vackert, Lisa Langseth, film, recensioner

"The Doors" – en film med mygg- och kamelproblematik.

Jag såg Oliver Stones "The Doors" från –91 häromdagen. Jag har lyckats missa den tidigare, och tycker att den på ett sätt var en mycket märklig film. Det egendomliga bestod i att den på vissa plan var otroligt välgjord och -spelad och på andra plan rent hopplöst usel.

Val Kilmer som spelar huvudrollen måste helt enkelt vara en inkarnation av Jim Morrison. Han var kusligt porträttlik och ännu läskigare röstlik. Han lär ha ägnat ett halvår åt att träna in Doorslåtar och när han var klar kunde inte ens de gamla bandmedlemmarna höra skillnad på honom och Jim, sägs det.

Filmen överskred sin budget ganska rejält, vilket bland annat lär ha berott på att man la enormt mycket tid på saker som att återskapa ett tidstypiskt Whisky a Go Go och att bara låten "The end" tog fem dagar att spela in.

Därför är det desto mer obegripligt att man missat på så enkla detaljer som peruker och ansiktshår. Kyle MacLachlan (som spelar Ray Manzarek) har en frisyr som hade ratats på vilket bygdespel som helst och Meg Ryan (som spelar Morrisons flickvän Pam) har något på huvudet som inte står Persbrandts Tre Solarfrippa långt efter. Och när Jim Morrison börjar bli rejält på drog- och spritdekis har Val Kilmer försetts med ett tredje klassens Butterickstomteskägg.

Detta sammantaget lägger onekligen sordin på kvalitetsupplevelsen.

Ett annat gigantiskt problem är att man alltså valt Meg Ryan för att spela Pamela Courson, som också dog av en överdos, några år senare än Jim. Det är som att casta Carola som Janis Joplin eller att välja Pernilla Wahlgren till rollen som Courtney Love.

Hur är det nu man brukar säga, svälja mygg och sila kameler. Och den här filmens största kamel heter Meg.

"Nej, jag hinner inte repa nu, måste gå och träffa Babyliss som vill snacka turnéspons."

The Doors, Oliver Stone, Meg Ryan, Val Kilmer, film, recensioner, filmrecensioner

Det är inte bara stearinljusen som är uppstudsiga.

Som jag skrev om här så har vi blockljus som sänder oförskämda budskap. Men jag hade inte räknat med att få följande avsnoppning från självaste iTunes:

Och så har de mage att be om en recension.

Köksrenovering dag 20, två fina förändringar.

Idag hände något som känns ungefär lika sannolikt som att en tysk chokladreklamfilm vinner Grand Prix i Cannes. Strax innan lunch ringde vår kökssnickare.

– Hej det är Niklas. Stenhuggaren ringde och sa att er bänkskiva var klar. Han tänkte ställa den utanför er dörr och det tyckte inte jag lät så bra, så jag är här nu och monterar den. Förresten, är det något annat ni har tänkt på som jag ska titta på?

Alla som är vana vid den sortens telefonsamtal från en snickare räcker upp en hand.

När vi kom såg det ut så här (ursäkta de gräsligt ljussatta bilderna, men det här är ren och skär dokumentation, helt utan estetiska fotoambitioner).

Silestone heter skivan, och är fantastiskt skön och snygg, tycker jag.

En annan, ännu större förändring stod Frida för idag. Hon klippte av sig sitt långa hår.

Före:

Under:

Efter:

Kök, bänkskivor, Silestone, renovering, hår, frisyrer, styling

Ett annat slags mirakel.

En del kallar det mirakel när Jesus dyker upp på en rostad macka:

En så kallad Jesus toast.

OBS! Bilden på den har jag snott. Mackan kommer inte från min rost.

Vi har också fått ett mirakulöst tecken. Från ett blockljus. Frågan är bara om det kommer från ovan:

Ett blockljus med ett budskap. Fuck off till dig också, ljushelvete.

Köksrenovering dag 18: Obs! Nymålat.

Det är jättesvårt att återge en nyans (kanske särskilt en turkos) i en bloggbild, men det här är ganska nära verkligheten som den ser ut just nu. Vad tycks?

Det är snyggare i verkligheten.

Veckans glosor.

Att plugga på tills nästa vecka:

1. Teppanyakijournalistik. (Men allvarligt, debatten har väl aldrig handlat om att det är fult att bo fint, utan om bottenlöst fånig formuleringskonst.)

2. Kalasjnikovkonsument. (Hej, Hells Angelsmedlem vars vapenleverans visade sig vara tjugo kilo amfetamin. Kanske dags att ringa Sverker?)

3. Bodströmspermis. (Även känd som obekräftad, utomlandsförlagd föräldraledighet, från folkvald position, för överårigt barn.)

4. Morfarshämtning. (Är det dagisets rutiner det är fel på, eller morfar?)

5. Jutbringsrelevans. (Jag tycker faktiskt synd om Kitty som nappade på debattbetet utan att tänka efter speciellt många sekunder. Men vad hette nu låten Per Holknekt skrev i första säsongen av Big Brother? Just det! Mediahora.)

6. Chilenska räddningsbrillor. (Det är bara att gratulera Oakley till den smartaste produktplaceringen någonsin.)

7. Belindadebatt. (En debatt där ingen av de inkallade debattörerna får debattera eftersom debattledaren avbryter dem så fort de öppnar munnen.)

Och ja, allihop kommer på förhöret.

Oakley bidrog onekligen till att ge de räddade gruvarbetarna en skön rockstjärnelook.

Thomas Bodström, Kitty Jutbring, Teppanyaki, Oakley, SVT Debatt, Belinda Olsson

Köksrenovering, dag 15, varde ljus och special features.

Det är knappt jag vågar fortsätta berätta om vad som hänt i köket längre, du kan ju tro att jag förvandlats till en vindsvåningsägare i Vasastan. Men, i alla fall, idag har vi kompletterat med några specialfunktioner.
Ja, belysning kanske inte är någon extrautrustning. Men sådan har vi nu i alla fall, vilket är ett jättelyft, onekligen. Och uttag, kanske som tar lite väl stor plats. Är lite osäkra på dem, faktiskt.

Men det här är en fantastisk funktion. En avfallskvarn! Förvandlar alla matrester till biogas (i förlängningen).

Och det som inte åker ner i avfallskvarnen slängs här. I slask- och återvinningsluckan som öppnas med en knäknuff, och ett bzzzz. En motordriven öppnings- och stängfunktion. Lovely!

Om uttagen blev sådär, så är dimmers och vägguttag på motstående vägg desto mer lyckade.

Sist, men inte minst, har vi blandaren med utdragbar slang. Eller hästballen, som vi kallar den.

Jag glömde förresten diskmedelspumpen, som skymtar strax bakom hästdolmen.

kök, renovering, avfallskvarn, blandare, inredning, belysning

Ode till en bondkatt.

Hade det här varit en kvällstidning hade rubriken varit ”Ingen kisse-miss”, för det här ska handla hur glad jag är att jag omvärderade min tidigare kattskepsis och skaffade Maggan.
Eftersom jag i inledningen av den processen skrev det här, som kan uppfattas som om jag bjöd in henne i mitt liv med armbågen, känns det extra viktigt att betona min kattlycka. Jag är inte övertygad om att jag är helomvänd gentemot all världens katter, men Maggan har vunnit mitt hjärta till hundra procent. Minst.
Hon har helt enkelt tillfört en väldigt stor portion trivsel och ömhet till familjen. Hennes personlighet är sammansatt av exakt rätt proportioner av tillgivenhet, integritet, lekfullhet, nyfikenhet, humor, kelighet och inre trygghet. Och så är hon förstås makalöst söt och mjuk.
När hon inte sover i vårt sovrum hittar jag henne ofta på översta trappsteget utanför vår sovrumsdörr när jag öppnar den. Där ligger hon tyst och väntar på oss istället för att trona på någon av alla triljoner mjuka kuddar, fluffiga dynor och sköna soffor hon hade kunnat välja istället. Då får hon mitt hjärta att smälta och blöda på samma gång. Det kan låta slabbigt, men det är äkta och rena känslor.
För det mesta sover hon förstås i våra sängar, och när jag vaknar av att hon buffar på mig med sin lilla nos, lyfter jag på täcket och in slinker vad som bäst kan beskrivas som ett moln av len, spinnande kärlek. Och så där himla mycket mer kan man nog inte önska sig av tillvaron. Tack för det, Maggan min.

Det här är inte Maggan, men en bild på hur Halleluja-vackert det var i söndags. Den får illustrera hur frälst jag är på Maggan.

Köksrenovering, dag 10, reclaiming the kitchen.

Det är ingen enorm skillnad som har skett idag, jämfört med i fredags, och nu kommer det bli en paus på några dagar innan de riktiga slangarna till avfallskvarnen behagar dyka upp och de slutgiltiga elektrikerna och rörmokarna med dem. Men det är bra nära ett färdigt kök! Med våra grejer i lådor och på skåpshyllor. Och vi (det vill säga Johan) har lagat de första middagarna i detta mästerverk, något som han beskrev som en sann njutning.

Belysningen ska kopplas in och så ska väggen bakom diskbänken fixas klart. Jag hittade en bild på en assnygg, ljust turkosfärgad glasskiva i Sköna Hem idag. En sådan vill jag ha! Imorgon ska jag luska reda på vad den kom ifrån. Hoppas den går att tillverka i tillräcklig längd för att täcka hela väggen i ett stycke.

Bänkskivan som ska ligga på underskåpet bredvid ugnen har inte kunnat beställas förrän idag, när alla mått var fastställda, så den dröjer ett tag till. Det vita skåpet som skymtar i bakgrunden rymmer en himla massa glas och porslin, vilket är bra, men den passar inte alls i stilen längre. Dess framtida öde är än så länge osäkert.

Kyl och frys är på plats, vilket känns ofattbart lyxigt efter en och en halv vecka med dessa centrala pjäser placerade längst bort i vardagsrummet, vilket inneburit ett evigt kutande med smörbyttor och mjölkpaket. Här ska tak- och fotlister sättas tillbaka på plats innan det blir tipp-topp-färdigt.

När det är helt klart lovar jag att göra ett inlägg som inte bygger på fula snapshots i för starkt blixtljus, utan på lite mer smakfullt stylade och komponerade bilder. Och så ska jag redovisa varifrån grejerna kommer.

Renovering, kök, köksinredning, inredning.

Köksrenovering, dag 7, funktionsdugligt kök!

Våra tidigare, mer eller mindre, katastrofala erfarenheter av hantverkare gör att jag knappt tror det är sant när saker och ting blir klara tidigare än vad vi räknat med. Förra hösten/vintern/våren var vi utan badrum i absurt många månader och nu fungerar blandare, diskmaskin, spishäll och ugn efter femte dagen med köksbygge.

Dock var slangarna som skulle kopplas in i avfallskvarnen fel, så vi får vänta några dagar till på att den ska fungera. Väggen bakom diskbänken är än så länge bara gipsskivor som vi ska spackla idag. Sedan funderar vi på att måla dem i en klatchig kulör och sätta en glasskiva framför. Det känns som om köket behöver en färginjektion och med målarfärg kan vi som bekant måla över om vi tröttnar.

Vi är extremt nöjda med den maffelimaffiga diskbänken som går från vägg till vägg.

En fin induktionshäll är svindlande lyxigt efter att ha harvat med vår gamla fulspis i en herrans massa år.

För att inte tala om en inbyggd varmluftsugn i perfekt titthöjd.

På det än så länge tomma bänkskåpet bredvid ugnen kommer det att hamna en grå bänkskiva i ett material som heter Silestone.

Förutom spackling ska vi ägna oss åt att packa upp alla flyttkartongerna med köksprylar och skafferiinehåll idag. Väldigt mycket roligare än att packa ned dem.

Köksrenovering, dag 6, nu börjar det hända grejer.

Vi fastnade ofrivilligt lite extra länge hemma imorse, för bilen tyckte var en bra idé att ha ett urladdat batteri. När vi till sist kom iväg såg det ut så här i köket:

Och när vi kom hem igen efter jobbet hade det hänt massor mer. Luckorna och den extratjocka, hellånga diskbänken var på plats, den hade tagits in i köket via nedervåningens största fönster. Den ser märkligt ut på den här bilden, men det beror på att det både är rödbrun skyddstejp och -papp som täcker den.

Fläktkåpan hade också smugit in, diskret och fint, under ett överskåp.

Den efterlängtade diskmaskinen ser lite råbarkad ut, och det beror på att den kommer att få en integrerad lucka på framsidan och på att frontpanelen inte är monterad än.

Jag blev liiiite bestört när jag öppnade luckan och insåg att det inte var en bestickkorg, utan en bricka som man lägger knivar, gafflar och grejer i. Det känns opraktiskt att inte kunna ställa korgen vid besticklådan när man plockar ur, men det kanske inte är något att hänga upp sig på. Någon som har en uppfattning?

Köksrenovering, dag 4, första skåpsstommarna på plats.

Jag längtar efter den dagen när jag kan göra ett långt, intressant inlägg om alla smarta och snygga lösningar som växer fram i köket. Kryddat med inredningsläckra bilder på härligheterna. Men än är det inte någon dramatisk (synlig) skillnad som skett sedan gårdagen. Första skåpsstommarna är uppskruvade och jag hoppas att det är betydligt fler sådana framsteg att beskåda när jag kommer hem från jobbet ikväll.

En femtedelar av den estimerade tidsplanen har gått. När ska jag börja bli orolig?

Oj, vad snyggt det kommer vara här. Om någon vecka eller så.

Här har den gamla fläkten lämnat ett tråkigt minnesmärke. Kan bli knivigt att få till ett helt och snyggt innertak i det här hörnet.

renovering, kök, hem, inredning

Köksrenovering, dag 3, hantverkarpremiär.

Den första dagen med professionell arbetskraft i det nu helt urblåsta köket ledde (precis som förväntat) inte till några sensationella resultat. De saggigaste gipsplattorna var utbytta, men framförallt hade elektrikern dragit kablar till de ställen där vi ska ha kontakter och lampor. Eller uttag och armaturer, som det heter nu när man snackar med yrkesmän.

1+1 = Idol 2010

När köket var utrivet kopplade jag av med att titta ikapp mig på Idol. Då kom jag på tre utseendemässiga ekvationer som handlade om årets deltagare.
John Travolta...

+ Odjuret...

= Jay Smith.


Py Bäckman...

+ Sanne Salomonsen...

= Linda Varg.


Courtney Love...

+ Steven Taylor...

= Alice Hagenbrandt.


Idol, Idol 2010, Jay Smith, Linda Varg. Alice Hagenbrandt

Köksrenovering, dag 1, demolering.

Igår morse mobiliserade vi hela den trötta, men förstärkta familjen (Fridas kille Ludde var med) i det gamla slitna köket. Sedan började vi packa ner alla köksskåpens innehåll i flyttkartonger. Det som inte slängdes, det vill säga. För som vanligt undrade jag varför vi har femtio-sextio procent skit i våra väldigt begränsade förvaringsutrymmen. Så även i kökets alla skåp och lådor. Jag blev riktigt släng-hög. Inte så att jag förvandlades till en skräphög, utan jag blev hög av att slänga alla dålig, fula och helt onödiga prylar som låg och tryckte på hyllorna.
Två andra som blev lite höga var Jonathan och Ludde som, så småningom, fick ta sig an den aggressionsförlösande uppgiften att slå sönder de gamla, nedskruvade skåpsinredningarna.





När vi satte punkt för dagens arbete var köket i princip ett minne blott. Idag ska de sista kakelplattorna bort, kyl och frys flyttas och så ska vi städa. Inte så betungande.
Så nu lever vi någon slags campingliv utan spis, diskbänk och diskmaskin. Maten (smörgås eller take away) äts i soffan och disken diskas i handfatet på toa.
Helt ok, faktiskt. Så länge tidsplanen på två veckor inte spräcks, det vill säga.
Imorgon kommer hantverkarna och då börjar det betydligt mer intressanta uppbyggnadsarbetet.

renovering, kök, köksrenovering