Maggan for president!

Eller, i alla fall, Maggan är namnet vi äntligen döpt vår kattunge till. Tack alla ni 317 personer som var med och röstade i namnfrågan. Det slutade med dött lopp mellan Goodis och Johans fånförslag Margareta.

Vi bestämde oss först för det minst populära namnet enligt er, Mocklis, men insåg efter ett par dagar att det bara var ett namn som var bra på pappret (och knappt det). Det kändes inte bra att säga, helt enkelt. Däremot växte Maggan-alternativet i takt med att det fick många röster, och till sist enades vi om det.

"Ok, nu heter jag Maggan, är det färdigtjatat om mitt namn nu?"

Sedan sist har den ljuvligaste av tilldragelser inträffat, nämligen semestern. Och som vanligt vill jag bara spara hela kitet som utgör livet just nu på burk, för att kunna plocka fram det när omständigheterna inte är fullt lika optimala (läs slask, rusk, kyla, stress och mörker).
I lördags var det årets hittills varmaste dag, med trettio grader på dagen och över tjugo på natten. I denna tropiska värme bestämde sig Johan för att leva lite vildmarksliv light och tog med sig kudde och sovsäck till en solstol på altanen. Mitt i natten väcks han av det vi fått vänja oss vid de senaste veckorna, nämligen en liten katt-tass i ansiktet.
– Nej, Maggan, lägg av, mumlar han sömndrucket ända tills han inser att det inte är någon katt som kittlar honom på hakan.
Det är en knippe gräslök.

Här, precis bredvid kryddplanteringen, spenderade Johan lördagsnatten. Då får man räkna med att diverse örter kan passa på att störa ens nattsömn.