Igår satt jag på en uteservering på Grev Turegatan (varför heter det förresten Grev och inte Greve?) och tjuvlyssnade på några gymnasieungdomar från Östermalm. Jag vet att de var från Östermalm, för de beklagade sig över att man kan säga att man kommer från Kungsholmen, Vasastan och Söder, men inte att man är från Östermalm, för då har folk en massa förutfattade åsikter.
Detta är utan tvekan en helt korrekt observation, så det var inte den jag reagerade på. Det jag studsade till över var att de pratade om att de var bjudna på skiva på lördag.
Skiva. Ett uttryck jag knappt hört sedan sjuttiotalet. Ett begrepp som jag skulle tro var efterföljaren till hippa, som de som var betydligt äldre än jag sa när det vankades hålligång. Själv gick jag på party när jag blev för stor för barnkalasen.
På senare år har jag rätt och slätt varit på fest.
Var detta ett internt uttryck i ett litet kompisgäng, eller har skivan fått en landsomfattande revival? Lite ironiskt i så fall, i dessa nedladdningstider.
Skiva = studentskiva.
SvaraRaderaDom skulle alltså inte på vilken fest som helst, helt enkelt :)
Linda: Aha! Var det så enkelt? Jag borde tänkt vad det var för tid på året och lagt ihop ett och ett. Tack för att du gjorde det åt mig.
SvaraRaderaDet där med Grev istället för Greve kan ju någon annan få förklara dock. Jag har också tänkt på det, många gånger.
SvaraRaderaDu hörde inga andra gamla godingar? Fräsigt? Grogg? Dansa shake?
SvaraRaderaDen yngre generationen (födda efter 1990) har ingen relation till dessa uttryck. Mina föräldrars språk, men deras mor- och farföräldrar.
PO: Nej inget partaj. Inget stuffande. Och ingen rajtantajtan.
SvaraRaderaIntressanta åsikter att följa! Håller med ang skiva. Det var längesedan jag hörde det ordet. "Skiva" - undrar om jag har använt det ordet i denna bemärkelse över huvud taget. Men visst känner jag igen det. Från ett liv längesedan!
SvaraRaderaLustigt det där med Greve. Jag har aldrig försökt att luska vidare men hur många gånger har man inte ställt sig frågan och undrat varför. Och sedan egentligen släppt tanken omgående.
hippa?
SvaraRaderaSkiva är relativt vanligt förekommande i Stockholm.
SvaraRaderaSamma människor som säger att de bor i en våning och inte i en lägenhet nyttjar ordet enligt mina empiriska studier. Du ska nog vara född efter 1985 också.
Jo, "grev" är varianten av "greve" som man använder när man talar om en specifik greve:
SvaraRadera"Titta, där kommer en greve!"
"Vilken greve är det?"
"Det är grev Ture. Och si! Där kommer visst grev Magnus också!"
(från avdelningen för debila låtsaskonversationer)
Det är samma för "furste": furst Rainier.
Om man använder ord som "skiva" behöver man inte berätta att man kommer från Östermalm. För övrigt tror jag som David.
SvaraRaderaJag håller på Malinkas förklaring av "grev" -- men hann med att googla runt lite (trots att jag sitter i Brighton och sörplar te och inte har ortnamnsböckerna med mig, så fick jag det sagt). Grev Turegatan kallades tydligen i slutet av 1800-talet Sperlingens backe efter
SvaraRaderageneralmajoren Caspar Otto Sperling.
"Titta, där kommer en generalmajor!"
"Vilken generalmajor är det?"
"Det är generalmajo Sperling.
(Ba skoja.)
enligt uppgift så kallades fester bland universitetsstudenter för "skutt" någon gång strax efter att ett vulkanutbrott förmörkat solen och lett till dinosauriernas utplånande
SvaraRaderaDet finns ju även Grev Magnigatan, vilket väl kan antas vara en gammal genitivform av Greve Magnus gata?
SvaraRaderaFör övrigt har jag hört mina söner (som är i studentåldern) förklara att skiva är just studentskiva; annars är det vanligen fest (eller i finare sammanhang, middag)
Jag tror det ålderdomliga språkbruket är en tendens. I Göteborg mötte jag häromdagen tre vattenkammade killar i 15-års åldern som gick Avenyn ner, iförda frack o rökandes cigarr. Kanske är det så ungarna måste göra för att kunna provocera idag, när inte bara deras fäder utan även farföräldrar har keps o byxor som visar kalsongerna.Att "Grev" skulle vara en genitivform verkar vettigt.
SvaraRadera"Grev" är faktiskt exakt parallellt med "herr", fast det är så himla etablerat att man inte tänker på det.
SvaraRadera