"Vart ska du gå?" "In!"

Den här dagen har haft ett par känningar av att åren inte på något sätt har stått stilla på sistone.
Det började med att Johan blev lite modstulen vid frukostborden när han läste att hans forna parallellklasskamrat, Glenn Strömberg, fyllde femtio idag.
Det blev otvetydigt att 2010 är året då man fyller femtio om man är född 1960, helt enkelt.
Senare, efter en långfärdsskridskotur som jag ska återkomma till, satt min kompis Patrik och jag (tillsammans med hans sextonåriga dotter Lisa) och pratade om vilka ställen i Göteborg vi brukade gå till när vi var ... betydligt yngre.
Jag och han hade förstås gått till precis samma discon och barer, även om vi inte kände varandra så väl, back then.
Vi brukade gå till alla ställen som gällde på den tiden.
Patrik har dessutom haft ett jobb som gjorde att han var en av dem man helst ville vara kompis med – han stod i dörren på Déjà vu, Göteborgs hetaste plejs på åttiotalet.
När vi pratat färdigt om alla balla barer vi en gång befolkat frågade Patrik mig (möjligen en smula förvirrad):
"Vart går Frida när hon går in?"
Varpå Lisa himlar med ögonen och stönar:
"Går UT, pappa! Går UT!"
Swisch! säger det, när tiden går, och plötsligt har man gått från vara inne i utelivet till den som varken vet ut eller in.