Motsägelsernas Ranelid.

Oj, vad jag hade sett fram emot gårdagens avsnitt av Stjärnorna på slottet, när det var Björn Ranelids dag. Och ett helt inlägg hade jag i princip klart i huvudet när avsnittet var över. Då kom magsjukan och tog mig. Jag ska bespara dig detaljerna, men jag mår lite bättre nu, så jag ska försöka komma ihåg vad det var jag tänkte igår.
Det tydligaste som framkom i avsnittet är vilken motsägelsernas man Ranelid är. Hur många andra människor hör du ständigt berätta om hur ödmjuka och oväsentliga de är? Samtidigt som de bevisar motsatsen med glasklar övertydlighet? Detta verkar vara en paradgren för Björn Ranelid.
Sedan ägnar han större delen av sin tilldelade programtid åt att tala om hur mycket han har lidit på grund av sin läppsjukdom och sin tinnitusskada.
Jag tvivlar inte på att han har haft problem, men i och med att han verkar blåsa upp allting till orimliga proportioner kan jag inte låta bli att undra hur många fjädrar det var som skapade den feta femtonkiloshönan av lidande han flaxar med framför våra ögon.
Bara för att avsluta med att berätta att han aldrig beklagar sig.
Men det värsta är hur han ser på kvinnor.
Han skriver böcker som heter Kvinnan är det första könet och har alltid någon piedelstalhöjande metafor om quinnan på lut.
Men om han blir kritiserad av en ung och ifrågasättande kvinna blir han så kränkt att han ägnar det nästkommande decenniet åt att vara sårad och tycka synd om sig själv. Detta leder i sin tur till att ingen väl har kunnat undgå att fundera på om han har läppglans och huruvida han rakar armarna eller ej. Något vi knappast hade gjort om han bara hade ignorerat Linda Skugges krönika från 2003.
Apropå fåfänga så var det spännande att se hur Ranelid i merparten av scenerna hade en hårfärg som nog bäst kan benämnas som "raps", bara för att byta till "mahogny" i de separata intervjuscenerna.
En som vinner på att vara med i samma serie som narcissisten Ranelid är Tommy Körberg. I dennes skugga blir Körberg en nedtonad och trivsam mysgubbe utan några besvärande ego-later.

Har du förresten tänkt på att BR har en lookalike i litteraturen?

Gilderoy Lockhart från Harry Potter och hemligheternas kammare.

Ranelid himself.

Björn Ranelid, Stjärnorna på slottet, Linda Skugge, tv