Det tydligaste som framkom i avsnittet är vilken motsägelsernas man Ranelid är. Hur många andra människor hör du ständigt berätta om hur ödmjuka och oväsentliga de är? Samtidigt som de bevisar motsatsen med glasklar övertydlighet? Detta verkar vara en paradgren för Björn Ranelid.
Sedan ägnar han större delen av sin tilldelade programtid åt att tala om hur mycket han har lidit på grund av sin läppsjukdom och sin tinnitusskada.
Jag tvivlar inte på att han har haft problem, men i och med att han verkar blåsa upp allting till orimliga proportioner kan jag inte låta bli att undra hur många fjädrar det var som skapade den feta femtonkiloshönan av lidande han flaxar med framför våra ögon.
Bara för att avsluta med att berätta att han aldrig beklagar sig.
Men det värsta är hur han ser på kvinnor.
Han skriver böcker som heter Kvinnan är det första könet och har alltid någon piedelstalhöjande metafor om quinnan på lut.
Men om han blir kritiserad av en ung och ifrågasättande kvinna blir han så kränkt att han ägnar det nästkommande decenniet åt att vara sårad och tycka synd om sig själv. Detta leder i sin tur till att ingen väl har kunnat undgå att fundera på om han har läppglans och huruvida han rakar armarna eller ej. Något vi knappast hade gjort om han bara hade ignorerat Linda Skugges krönika från 2003.
Apropå fåfänga så var det spännande att se hur Ranelid i merparten av scenerna hade en hårfärg som nog bäst kan benämnas som "raps", bara för att byta till "mahogny" i de separata intervjuscenerna.
En som vinner på att vara med i samma serie som narcissisten Ranelid är Tommy Körberg. I dennes skugga blir Körberg en nedtonad och trivsam mysgubbe utan några besvärande ego-later.
Har du förresten tänkt på att BR har en lookalike i litteraturen?
Gilderoy Lockhart från Harry Potter och hemligheternas kammare.
Ranelid himself.
Björn Ranelid, Stjärnorna på slottet, Linda Skugge, tv
15 kommentarer:
Tack - denna passar in i min krönika...
Krya på dig
Jamen det var ju PRECIS det jag tänkte när jag såg harry potter-filmen häromkvällen! Ranelid och Lockman är ju kopior!
Att citera i evighet: Jag älskar kvinnor som tvättar sina trosor — Björn Ranelid
Jo, haha de är ju faktiskt rätt lika! På många sätt =0)
Jag tror Ranelid är lika, om inte mer, känslig som vi andra. Och ibland rinner bägaren över bara. Moget eller inte, han ville väl få ur sig det här och nu får vi spänt vänta på eventuella svar från Skugge. Om man nu har lust med det.
Skönt att du skrev det, jag satt i valet och kvalet mellan att ge BR mer uopmärksamhet eller inte. Förstår inte hur man kan spela så mycket offer efter att ha bett om uppmärksamheten! Han tror sig ha frånkommit sin roll som mobbingoffer för att de vuxna på Stjärnorn på slottet inte vågar uppföra sig som tonåringarna på skolgården men själv har han inte ändrat sig. Han är fortfarande så upptagen med att hävda sig själv att han helt missar att läsa sin omgivning eller ta ansvar för sin del i händelseförloppet som leder till vad han upplever som sin mobbing. Hu för vuxna mobbingoffer!
http://www.expressen.se/kronikorer/sommarkronikorer/1.1645381/bjorn-ranelid-jag-ar-ensam-om-mitt-sprak
På tal om motsägelser...
Först kräks (ursäkta liknelsen just idag) han upp alla sina uttjatade aforismer på ett snöre, sen han avslutar med
"Bland idrottsmän, entreprenörer och företagare är det inte fult och skamligt att säga sanningen om vad en människa åstadkommer.
Nu har jag gjort det utan att förhäva mig eller skryta."
Tillåt mig garva ihjäl mig.
Tänk att han finns på riktigt!
Kan inte låta bli att kommentera en gång till...
Se liknelsen!
Titta först på verkligheten:
Hans hemsida där han å det ÖDMJUKASTE rapar upp allt FANTASTISKT och UNIKT han gett mänskligheten under året som gått:
http://www.bjornranelid.se/kronika.asp
Titta sen på det gamla, underbara klippet som fångar honom på pricken:
http://www.youtube.com/watch?v=MaqAaqIXcgg
Mary: Tack! Ska läsa din krönika nu.
Sjumilakliv: Det är nästan så man tror att han stått modell för JK Rowlings.
Kal: Haha, den glömde jag. Han försökte få till en sedvanlig aforism om Qvinnan på volley. Vansinnigt kul!
Lola: Kalla det känslig, men att han går snett på kritik är det inget snack om i alla fall.
Och för Skugge måste det kännas en smula ... inaktuellt.
Tttiyo: Motsägelser, motsägelser vart man än ser. Tack för klippet med Fredag hela veckan, det är otroligt väl fångat! Jag gör en länk som är mer lättklickad här. Det han inte förstår när han rabblar upp alla tv-program som (på bästa sändningstid) vill ha med honom och allt spaltutrymme som ägnas åt honom så inser han inte att det till stor del beror på att folk älskar att förfasa sig över honom och hur han beter sig.
Du hade egentligen inte behövt ha med mer än Harry Potter-liknelsen, den säger liksom allt :-)
Magsjuka? Nej, det är det som är självaste Ranelid-effekten.
Jag tycker SVT ska ge oss skattebetalare en stor fet ursäkt för att ge Ranelid sändningstid att stå och häva ur sig gammal galla som han endast ska ta upp med sin shrink!
Stackars, stackars hans fru...
Onekligen en människa som väcker känslor. Min egen inställning väcktes i samband med min b-uppsats i Litteraturvetenskap när jag skrev om Stig Dagerman vars språk och texter jag var oerhört fascinerad av. Så läste jag "Mitt namn ska vara Stig Dagerman" av nämnde Ranelid. Och jag bara mådde illa över det språk han använde som Dagermans. Så långt ifrån Dagermans eget. Istället så mycket... Ranelid. Jag var grymt besviken. Men han har säkert något tjusigt att säga om det också.
Jovisst kan de bli för mycket självömkan ibland från Ranelids sida. Men jag tycker att han är en bra författare, han är våran motvikt till alla dessa deckarförfattare som kastar ut sig en hel del böcker som inte håller måttet.
Ulrika, jag vill bara säga att jag (trots att jag är en relativt ny och okänd läsare) älskar din blogg!
Skugge har ju alltid tillhört bottenskrapet, det är på tiden att hon får prime-time TV kritik i sitt ansikte.
Skicka en kommentar