Fjärden ligger blank som ett nybonat golv.

Kung Bore har varit en god regent på sistone och fortsatt att ge oss gråslaskvana västkustbor vinterväder värt namnet. Efter flera veckor med konstanta minusgrader har nu havet äntligen förvandlats till ett osedvanligt nybonat golv.
Dags att spänna på långfärdsskridskorna på allvar, alltså.
Det är en overklig (och sällsynt) känsla att kunna att glida runt bland öarna och att kunna ta sig från Särö till Vallda Sandö via sina skenförsedda apostlahästar.

Kung Bore rular.

Snacka om glidartillvaro.

Det är Vallda Sandö hamn som skymtar i bakgrunden.

Isjakt + vind + blank is = lycka.

Copywriter on ice.
(Det var meningen att jag skulle klippt bort början på filmen, men när jag gjort en redigerad film i iMove så ville den inte laddas upp här. Kanske var lika bra, eftersom det konstiga formatet, när det var omgjort, innebar att jag såg ut som om jag var en meter lång och två meter bred.)

Fjärd, förresten. Är det något som bara finns på östkusten, eller hur är det egentligen?

Långfärdsskridskor, vinter, Särö