Världens största after ski-final, första halvleken.

Jag gjorde ingen större hemlighet av att jag tyckte det var bedrövligt att Tove åkte ut i semifinalen av Idol. De som haft någon artistisk kvalitet att tala om i den här omgången är, enligt mitt tycke, Tove, Mariette och kanske även Reza.
Finalist-Calle är en skön kille men en go stajl, men så mycket mer än en schyst after ski-lirare är han inte.
Erik, är en mer polerad, men tråkigare, after ski-entertainer vars främsta kvalitet är att han kan hålla ut en riktigt bra, hög och lång kattstryparton.
Men några riktiga artister är de inte. Det finns ingen intressant nerv hos dem överhuvudtaget.
I Eriks ofattbart själlösa och ospännande förstalåt, The Final Countdown, kunde man riktigt höra after ski-pjäxorna klampa "hårdrockar"-takten. Något mer okänsligt och gapigt har sällan setts.
Laila Bagge verkar alltid ha haft Barbie som stilideal och denna kväll var hon mer lik sitt ideal än någonsin. Till och med klänningen verkade vara en uppskalad version av Matteldockans. Och Lailadockan, liksom de andra två jurymedlemmarna, var så uppenbart programmerade för superlativmode. Deras patetiskt okritiska hyllningar får valfri plastdocka att framstå som under av integritet och självständigt tyckande.
Jag har hittills varit helt övertygad om att Erik kommer att vinna, men har tappat några procent i säkerhet eftersom Calle gjort betydligt bättre ifrån sig hittills i finalen. Hans With a Little Help From My Friends är kanske det bästa han gjort.
Å andra sidan verkar vinnarlåten vara skriven för Erik. Men å tredje sidan har alla vinnarlåtarna varit skrivna för aptrista artister, så det kanske är skit samma.

Idol 2009, Erik Grönwall, Calle Kristiansson, Laila Bagge, Anders Bagge, Andreas Carlsson, Idolfinal