Att sova bredvid Johan är ofta en annorlunda upplevelse.
Han är väldigt sällan tyst (det är inte för inte jag utvecklat ett öronproppsberoende), men eftersom det är Johan är det inte bara tråkigt gammalt snarkande han ägnar sig åt, nej hans sömnfas är betydligt mer påhittig än så.
Ofta sjunger han små fina trudelutter.
En gång råmade han som en ko. Högt.
I natt dök det upp en ny act på hans sömnrepertoar.
Den gick till så här:
1. Han gnisslade tänder som en dåre.
2. Gnisslandet slutade.
3. Han knackade den klassiska knackeli-knack-knack, knack, knack i sänggaveln.
4. Idiotgnisslandet fortsatte.
En sak är säker, det är ingen vanlig hjärna han ligger inne med.
Hahaha! Det här måste min fru se. Så kanske jag kommer undan med helt vanliga snarkning i fortsättningen.
SvaraRaderaHaha, nä ingen dussinhjärna i den mannen verkar det som...
SvaraRaderaDe är roliga, de där. Min sambo väcker mig ibland med ett gapskratt. I sömnen, alltså. Skumt.
SvaraRaderaEn gång buttade jag på honom för att få honom att sluta snarka och sa: Du snarkar. Han bara: Nu? (ganska irriterat). Och det hade han ju rätt i, han snarkade ju inte då. När han vaknat.
Han brukar säga att jag inte behöver berätta för honom att han snarkar...
Hahaha! Vad roligt! Kanske inte att få nattsömnen förstörd, men kul att läsa om! : )
SvaraRadera