Tänk dig en forskare som ägnat hela sitt yrkesliv åt ett speciellt projekt, nått ett avgörande genombrott som kommer att gagna hela mänskligheten och för det blir belönade med, säg, Nobelpriset. Föreställ dig sedan hennes stolthet och den triumf hon känner när hon får motta priset ur kungens hand.
Dubbla den triumfatoriska yran så får du en hum om hur stor segerglädje Björn Ranelid visade efter att ha kunnat namnet på världens mest kända kvinnliga fotbollsspelare* och vetat vilket damfotbollslag som vann det första SM**. Det vill säga två frågor ur gårdagens omgång av På Spåret som han deltog i.
Ranelid är som bekant en person som väcker känslor, och hans medverkan i På Spåret är inget undantag. Han är förvånansvärt kass och oallmänbildad, men gör klart för programledarna att han, när han svarar fel, har rätt – egentligen.
"Jag är den ende i världen som kan sätta Nacka på 13 sekunder" sa han exempelvis, pösande av stolthet efter att ha svarat Milano när det skulle vara ... Palermo.
Det är inte svårt att tänka sig vilka enorma växlar Ranelid har dragit på att han, trots en väldigt medioker insats, gick och vann över laget med Hans Rosling i. ("Jag vann förstås, trots att jag mötte en professor!")
När jag googlar på Björn Ranelid hamnar jag på hans hemsida. Där har han skrivit en krönika som uteslutande handlar om hur mycket uppmärksamhet hans fantastiska person har fått under året. Han berättar om hur stort utrymme boken Fenomenet Björn Ranelid har fått i media ("Göteborgs-Posten recenserade boken på tre hela sidor. Sydsvenska Dagbladet skänkte den ett helt uppslag och likaså gjorde Expressen, Kvälls-Posten och Göteborgs-Tidningen").
Nästan gulligt, faktiskt.
I kväll kommer han att fortsätta twista verkligheten till sin favör i ett av mina absoluta favoritprogram Stjärnorna på slottet, där han bland andra ska möta en annan man med ett ego stort som Saturnus, nämligen Tommy Körberg. Som jag längtar!
* Birgit Prinz
** Öxabäck
Björn Ranelid, Fenomenet Björn Ranelid, På Spåret, Hans Rosling
14 kommentarer:
Jag lovar att han kommer att läsa detta. Föreställer mig att han regelbundet googlar sig själv - och att han vårdar sitt varumärke.
Exakt!
Jag har alltid försvarat Ranelid hans rätt att vara självupptagen och fåfäng.
Men nu, efter att ha sett honom i På Spåret, förstår jag att jag har haft fel hela tiden.
Det handlar mycket mer om uppblåsthet än självupptagenhet.
ps, några ledinsågningar:
http://verners.blogspot.com/search?q=ledin
Anonym: Hm, det där är jag skyldig till själv . Och jag är övertygad om att du har rätt. :)
FA: Haha, det blev ett jäkla liv om PO Tidholms sågning. Många tyckte att han gick över gränsen.
Ja, akta dig för de s.k kändisarna när de googlar sitt eget namn. Två vänner som skrev om Niklas Strömstedt på sina bloggar blev kontaktade av den nitiska och patetiska smörsångaren att GENAST ändra i sina bloggar annars... Ja, herre Gud - man är fucked if you do and fucked if you don't - eftersom de båda bloggar och twittrar för glatta livet och verkar livrädda för att falla i glömska.
Håller fullständigt med. Det är en väldans massa JAG på gubben hela tiden i programmet. Verkar extremt osympatisk.
Nu ska jag skryta för mig själv om att jag tog Frankfurt på 10 p.
Är också mycket blandad inför Ranelid. Om detta har jag också bloggat.
Till en av hans störta förtjänster hör att min egen självupptagenhet och narcissism bleknar Klorinfort i jämförelse.
Det är tacksamt.
Genom Ranelid känns mina tillkortakommanden... mindre korta
Jag gillar Ranelid i alla fall! Han har väl aldrig dödat nån eller orsakat nåt brott. Älskar när folk går utanför jantelagen.
God fortsättning, förresten! Hoppas alla har en skön jul =0)
Jag undrar om han inte sätter fälleben för sig själv genom att alltid peka ut de som ska skadat honom? Alla har sedan länge glömt vad Skugge ska ha skrivit men att han gång på gång raljerar om henne, det gör ju bara att man minns att Ranelid har ett horn i sidan på Skugge.
De han nämner må ha vassa tungor men hans eviga tuggande gör att han framstår som om han har narcissistisk personlighetsstörning.
Släng in Guillou i mixen och uppfinn ett sätt att utvinna energi ur självgodhet så har du löst hela världens energiproblem för all framtid.
Mer om Ranelids misslyckande i På spåret:
https://www.flashback.info/showpost.php?p=20579400&postcount=483
Men please. Narcissistisk personlighetsstörning eller inte. Karln har ju i alla fall humor när han levererar sina dräpande egodängor. Eller är det så svårt att se? Nä, jag gillar Ranelid.
Ja, han är läskigare än Ledin och då har jag inte ens sett På Spåret...
Det blir aldrig tråkigt när Björn Ranelid är i farten. Jag skrattar ihjäl mig åt nästan allt han säger. Det egot skulle man ha.
Skicka en kommentar