I dag har funderat över om jag har gått och blivit för fin för mig själv.
Eller för min blogg, rättare sagt.
Jag har haft tankar om att göra inlägg om Idol (har inte skrivit ett ord om årets omgång här), om surdegsbrödet som Johan har hållit på att baka sedan i tisdags, om den lite off season-betonade kräftskivan vi ska ha ikväll med egenfiskade kräftor, om att Jonathan med all sannolikhet har svinflunsan och att kräftskivan därmed är i farozonen.
Eller göra ett hederligt fulblogginlägg, ta med alltihop och berätta om min dag so far.
Men i samtliga fall har jag censurerat mig själv och tyckt att ämnet inte är tillräckligt intressant, originellt eller värt att utveckla.
Håller jag på att bli för fin för det som en gång byggt upp den här bloggen? Personligt nonsens, allmänt trams och fulkulturella reflektioner?
Eller är det bara en sund utveckling och en förfining? Jag vet inte.
Vill du höra om Idol, surdeg eller svinflunseutvecklingen?
I så fall står jag redo att berätta om det.
Äsch, jag länkar till YouTube istället. Blunda, lyssna på det här och säg vilken låt det är en cover på. Och hur snabbt du kom på det.
UPDATE Tack vare kommentators-Ken har jag nu en vettig Spotyfylänk. Också.
12 kommentarer:
Inte lätt det här, själv har jag det precis tvärtemot. Min ambition med min blogg att vara mer som din, reflekterande, kåserande och kul, men det har landat i allmänt trams. Jag tycker att det är mer intressant att läsa sånt du skriver än om Idol eller familjeangelägenheter. Men själv får jag inte till det så bra.
Det skulle funka bättre om länken funkade. Nu är jag dessutom diskvalificerad eftersom jag såg låttiteln i URL-fönstret.
Spotifylänkar is da shit - men det funkar (nu har jag mozilla) om du högerklickar på aktuell låt eller album och väljer "Copy HTTP link"
Nemo - den allomvetande -
och nehenej - din självcencur är en styggelse i mina ögon.
Jag skulle vilja kräva att du omvärderar detta - av egen fri vilja :)
Potatishäxan: Tack för pepp och input. Jag får ta och göra ett Idolinlägg imorgon, tror jag.
30+: Jag älskar Spåttifaj (minus "reklamen", men det funkar skitdåligt att länka ibland. Har fixat en abrovinsch.
Nemo: With all due respect, det var så jag gjorde. Men jag gav upp och länkade YouTube istället.
Verkar som om du fått till en dubbellänk av något slag, där en bloggerlänk kommer först och strular till det:
http://www.blogger.com/Kite%20%C3%A2%C2%80%C2%93%20I%20Give%20You%20The%20Morning:%20http://open.spotify.com/track/2woaJtmrEPZN98yfhf895E
Så här borde länken se ut för att funka bättre: http://open.spotify.com/track/2woaJtmrEPZN98yfhf895E
Ken: Tusen tack! Nu funkar den.
Jag saknar dina kommentarer till idol och annat som händer i världen, och har nog tyckt att din blogg varit lite högtravande på sistone. Men jag har läst den lika intresserat ändå... Så det är nog på gott och ont, som det mesta annat. Och surdegsbröd är alltid intressant.
Nästa gång du får såna där tramsiga tankar och censurerar dig, så kommer du till mig och läser fulbloggarnas fulblogg och blir botad.
Idag skriver jag blott och enbart om vad jag har gjort idag. Utan en enda åsikt eller reflektion. Blott nonsens och trams.
Hurra!
Ingen censur, tack. :)
Själv känner jag såpass stort tramsbehov att jag startat en särskild tramsblogg.
Usch, jag känner verkligen igen det där. Eller så struntar jag i att skriva om en sak för att jag redan läst om den hos andra och då känns det som att ämnet redan kanske är uttömt.
Mm. I know the feeling. Man tycker att man förfinar och förfinar. Något man skriver en gång blir bra, och så vill man göra det igen. Till slut vet man inte varför man skriver längre.
Jag känner precis som du. Svårt.
Själv satsar jag sent omsider på att bli kattbloggare. Funderade iofs om man på något bra sätt kunde kombinera katter med FRA men det blev dåligt med klös i den idén.
Skicka en kommentar