Fläskskivan.

En väldigt vacker indiansommarhelg i september åkte vi tillsammans med goaste familjen B till ett torp som vi hyrt i Östergötland. Där plockade vi svamp, fiskade kräftor och hade det nästan overkligt mysigt.



I går kväll var det meningen att vi sent omsider skulle ha en kräftskiva tillsammans allihop och äta upp de små krypen, så redan i tisdags började Johan med det här brödet.
Men på morgonen kände Jonathan sig konstig och ville sova vidare. Inte direkt något anmärkningsvärt för en femtonåring, men när han vaknade nästa gång hade han 40,1 i feber. Några samtal till Johans läkarsyster senare var vi tämligen övertygade om att det var den nya influensan som gjort sitt intåg i familjen. Formerly known as svininfluensen. Inte familjen, alltså, utan sjukdomstillståndet.
Därför hade Johan och jag en kräftskiva på tu man hand igår. Brödet blev helt fantastiskt gott, speciellt tillsammans med en monsterlagrad prästost. Om du är sugen på att hänga på surdegshajpen är det en varm rekommendation.


Kräftorna var inte dumma de heller. Och ikväll blir det någon slags gumbo av dem som blev över.

Snapsen var kanske den första jag någonsin tyckt varit god på riktigt. Vi hade köpt en multipack med norska småsnapsar.

Och en av anledningarna till att de smakade så bra var att Johan köpt riiiktigt små snapsglas på en loppis. Lite som en dockservis med bäbisflaskor till.

Så där ja! Jag är inte det minsta fin längre. Ett riktigt fulbloggsinlägg blev det ju till sist. Nu är det bara något om Idol saknas.

Kräftor, kräftfiske, snaps, surdegsbröd, svininfluensan