Täbbt.

I dag är en snuvig dag. Inget allvarligt, bara några klassiska nys-och-täppt-symptom. Det berättar jag inte för att du ska tycka synd om mig, utan bara för att kunna göra en melodiradioövergång till mitt bästa täppt-i-näsan-minne. För sådana har vi väl alla lite till mans, inte sant?
Det var när Johan och jag bodde i vår första gemensamma lägenhet (och min första bostad som inte var mitt barndomshem) på Plantagegatan i Göteborg. Vi bodde på tredje våningen och precis mitt emot låg en liten servicebutik. En gång när jag precis skulle gå in till Nära Dej, som butiken hette, gick Johan, som för tillfället var otroligt snuvig och täppt i näsan, ut på balkongen och ropade:
– Kadd du köba *mummel mummel*?
– Va? gastade jag tillbaka.
– Jag hör inte.
Varpå han skrek över halva Linnéstaden:
– Kadd du köba EDD BURK BAAAJS!