När jag var liten kunde vi aldrig äta efterrätt utan att bittra fajter utbröt mellan mig och mina systrar. Så här löd den livsviktiga rangordningen av dessertskålarna:
Den absoluta nitlotten. Trista gröna äpplen med menlösa jävla hasselnötter.
En aningen bättre. Lite rödare äpplen och vinbär. Fast vad är grejen med de omogna vinbären?
Vindruvor och valnötter. Om man fick den var man bara ganska sur.
Fast den enda tallriken som verkligen var värd något var den med jordgubbarna. Med en exotisk ananas på toppen. Endast då blev efterrätten en fullträff. Den omfattade då både lyckan över att ha fått lägga sin goda krusbärspaj på den bästa tallriken och skadeglädjen över att de andra systrarna fick hålla till godo med fjantiga äpplen och sura vinbär.
7 kommentarer:
Du hade rätt. Asviktigt.
Fast det är väl inte omogna vinbär, är det inte de där gröna.. eh.. krusbär?
Det är ju så lustigt hur nåt man av en händelse pratar om fortsätter att dyka upp vart än man ser!
Jag har förgäves försökt att bli av med mina jävla frukttallrikar med tråkäpplen på. Hur jag än gör så är det alltid en eller två kvar...
Idag suckade min sambo högt över min hopplösthet, talade mjukt med tanke på mina hormonrubbningar och försökte göra klart för en sista gång.
- Pluppen, kan vi inte vara eniga om att bara hunden använder dom här i framtiden.
Så luskar jag runt lite bland bloggar en stund senare och snubblar över ditt inlägg :)
Skicka mig adressen om du vill ha flera!
Känner igen mig så väl i detta inlägg. När jag var liten så var förutom att få rätt tallrik vid maten även oehört viktigt att få gå på vänster sida av barnvagnen vid promenader.
Vad fick man allt ifrån?
Ooh, de där skålarna, väcker minnen och nostalgi. Och visst, du har helt rätt, fast idag hade jag nog satt röda äpplen och vinbär (dom är inte omogna det finns vita vinbär Ulrika) före vindruvorna.
Sis
Hej och tack för en kanonblogg som både ger saker att tänka över och goda skratt!
Fick lust att höra av mig redan häromdagen för ja, vi i IT-branschen vet vad en artefakt är. Branscher har sina egna uttryck antar jag. Jag jobbar som Technical Writer och skriver manualer. På utvecklingsspråk artefakter (bl.a.). Sen det här med "omogna vinbär". Det finns faktiskt vita vinbär och det är precis det som är på tallriken.
Hälsningar från Den Största Staden! :)
Haha, du har så rätt. Dessutom känner jag igen mönstren på tallrikarna, från hemma hos farmor, men där vågade man inte bråka om sånt. Eller äsch, vad säger jag, jag vågade ALDRIG bråka om sånt. Bara därför har vi olika motiv på typ ALLT, så att våra barn får träna sig i lite i vanligt, vardagligt tjafs. Vi har till och med dricksglas i olika färger (fast det finns fler av samma, så just DET går att lösa.)
Hej,
det är inte omogna vinbär, det är vita vínbär. Goda.
Skicka en kommentar