Tusen stående ovationer.

Vilken lycka att det finns fyra personer i det här landet som orkar genomföra ett projekt som boken Tusen svenska klassiker. För det måste ha varit ett fruktansvärt slitigt uppdrag att söka fakta, analysera och formulera intressanta reflektioner om tusen svenska böcker, filmer, skivor och tv-program. Från Ria Wägner till Skavlan. Från Aniara till Snabba cash.
Det är alltså Jan Gradvall, Annina Rabe, Björn Nordström och Ulf Nordström som satt samman en form av uppslagsbok som lätt är den mest intressanta bok av detta slag jag kan tänka mig. Och det beror mycket på författarnas inställning till ordet klassiker, att de inte skiljer på fint och fult. Att Chattanogas Hallå hela pressen! finns med på samma uppslag som PC Jersilds Efter floden och Jan Myrdals Barndom. Har någon bok, film, skiva eller tv-program gjort ett avtryck i det svenska medvetandet så finns den med här, oavsett om den rankas som mästerverk eller avskräde.
På grund av min faiblesse för ämnet har jag läst denna tegelsten från pärm till pärm, viket ger en häftig effekt. Mellan Annalisa Ericson och Kleerup ryms hela mitt liv och lite till. Årtiondena jag medvetet upplevt passerar revy och mina barnprogramsstunder, böckerna från mammas nattduksbord, mina systrars LP-skivor, min tonårsmusik, mina forna idoler, snackisar, hatobjekt, filmögonblick, lördagkvällar ... Allt spelas det upp igen för mitt inre. Och som bonus får jag förstås betydligt bättre koll (come on, hit me med rosa och bruna TP-frågor, bara!).
Tonen i boken balanserar ekvilibristiskt mellan det torra lexikonspråket och det måleriskt kåserande och recenserande. Skribenterna står aldrig i vägen för verken de presenterar, utan lägger elegant upp dem i en precist formulerad liten presentask som är alldeles lagom dekorerad.
Allt det nedlagda arbetet och det ovärderliga resultatet som den här boken representerar, kräver nästan att vi allihop köper minst varsitt ex av Tusen svenska klassiker. Antingen det, eller att kungen dubbar författarna till riddare och gör dem ekonomiskt oberoende för resten av livet. Fast bara om de lovar att fortsätta att skriva.

(Nu önskar jag bara att någon kunde göra motsvarande bok om svensk reklam. Intressanta presentationer av reklamalster som gjort intryck, från Skrytbilen till Tele2-duvan och Mekonomen-Karin.)

Tusen svenska klassiker, böcker, bokrecensioner, Jan Gradvall, Annina Rabe, Björn Nordström, Ulf Nordström