Perspektiv.

I går var jag och hälsade på min pappa som bor på ett korttidsboende den här veckan. Det finns inte mycket som får mig att må så dåligt som sjukhus, och äldreboende är några ångestsnäpp värre. Lukten av sönderkokt mat blandat med desinficeringsmedelodör placerar mitt mentala tillstånd långt ner på minusskalan. Därför brukar jag se fram emot att åka till korttidsboendet ungefär lika mycket som emot en vinterkräksjuka.
Men i går blev det ändå en positiv upplevelse. Pappa blev så glad att se mig och vi kunde ta rullstolen ut i septembersolen och sätta oss i en liten park och prata. Reklam pratade vi mest, som vi brukar. Hans en gång så skarpa hjärna har numera några vita fläckar som gör att han har svårt med namn och vissa ord, så när jag frågade honom om vilken period i hans yrkesliv som han tyckte var roligast svarade han:
– Det var nog när vi startade och byggde upp det där... Det där som blev så bra.
Ja, pappa. Det blev bra. Och det finns än. Junior Center hette det då, Sveriges första kedja för ungdomskläder. JC kallar vi det i dag.