En stinkande weekend.

I fredags morse började det lukta lite mysko hemma hos oss. Eftersom vi hade ätit kräftor kvällen innan (och slängt skalen) så tänkte jag att det var tallrikarna som rötmånadsjäst fram någon äcklig odör, så jag satte igång diskmaskinen innan jag gick hemifrån.
Men när jag kom hem igen stank det ännu värre, att komma in genom dörren var som att gå in i en välutnyttjad Bajamaja i Sottskogen efter Way out west.
Och en sådan vill man inte bo i.
Helgen förflöt, och så även en galopperande odöracceleration. Vi letade desperat efter förflugna fläskkotletter eller senkomna skaldjursrester bakom element och under slaskpåsen.
Utan framgång.
Efter att ha målat upp ett worse-case-scenario lika harmoniskt som Skriet, kom en rörmokare hem till oss på måndagseftermiddagen. Han sa att han aldrig känt en värre stank under sina nitton år i yrket. En rörmokare sa alltså detta. En snubbe som har näsan i diverse avföringskanaler dagarna i ända.
Han skulle borra ett hål i taket i köket för att kunna kika in och se om det hänt något med toaletten som finns ovanför. Han bad oss hämta en spann att hålla under när borrhålet för att fånga upp alla exkrement som förmodades välla ut, så Johan gick och hämtade en vanlig skurspann.
– Nej, den är alldeles för liten! avfärdade rörmokaren och var inte nöjd förrän Johan släpat in en 150-liters monsterbytta som tidigare rymt ett stort träd. Vid det laget var våra förhoppningar om att någonsin återfå ett avföringsfritt och ickestinkande hem nere på minus tretusen. Men för att komma åt att borra var han tvungen att flytta ut kylskåpet. Och när det försvann från sin ordinarie position försvann också tvivlen om varifrån stanken kom. Den kom från en behållare på baksidan av kylen som var full med mögelgeggigt, fasansfullt död-och-pina-stinkande vatten.
Tydligen, visade det sig, är tanken att kondensvattnet ska rinna ner här och sedan förångas, eftersom behållaren sitter ovanpå kompressorn som är varm.
Och tydligen ska man titta till den då och då så att allt är som det ska. Det vet tydligen varenda kotte, förutom vi.
Men, i alla fall, att slänga ut kylskåpshelvetet var i alla fall ett rent nöje i jämförelse med att ha ett bajsimpregnerat nedervåningstak. Eller, mellanvåningsgolv, om du så vill.
Så nu står det en sprillans ny uppsättning av kyl och frys och spinner förnöjt i vårt väldoftande kök.
Vi får väl titta till den där behållaren ibland i fortsättningen. Som alla andra ansvarsfulla kylskåpsägare gör. Tydligen.