Att Johan af Donner ska brinna i helvetet står väl snart utan tvivel, men det är mer dynga som flyter upp när man rör lite i Röda Kors- och Cancerfondssoppan (= Googlar). På bloggen "Östra Ölands fria horisont" som skrevs av journalisten Kurt Lundgren (han gick tyvärr bort i mars i år) hittar jag följande citat:
”Du undrar över vad jag kostar Röda Korset per år. Jag är ordförande i Svenska Röda Korset och vice president i Internationella Rödakors- och Rödahalvmåne Federationen så kostnaderna avser dessa bägge uppdrag. Min lön, inklusive sociala avgifter, uppgår till cirka en miljon kronor och övriga kostnader, vilket i praktiken framförallt är resor, till cirka en halv miljon kronor. Jag har inget pensionsvatal och tar inte ut några traktamenten. Jag får inte heller något avgångsvederlag om jag avgår eller blir avsatt. Den totala kostnaden är alltså 1,5 miljoner kronor per år. I det ingår inte kostnaden för min arbetsplats.
Vänliga hälsningar
Bengt Westerberg”
Direkt från den rödkorsade hästens mun, alltså.
Det han säger är alltså att det ska skramlas ihop en och en halv miljon i volontärbössor och via stödgalor som frontas av svältande barn, katastofoffer och flyktingläger, innan ordförandens kostnader är täckta.
Tänk vilken bingo att få ett jobb som får en att framstå som Jesus och Gud fader i en och samma person, samtidigt som man får en miljonlön för besväret.
Och så har han mage att poängtera att han minsann inte har något avgångsvederlag.
Oanständigt är bara förnamnet.
Men hur gick det egentligen till när hjälporganisationsarbete förvandlades till topplönearbete?
En hemmasnickrad teori jag har är att välgörenhetsarbete av tradition varit något som högre-ståndsmänniskor ägnat sig åt. De med fina efternamn, stora förmögenheter och överskott av tid.
Den traditionen har nu gått vidare till wannabemänniskor, sådana som gärna vill ha samma renommé som gamla tiders välgörare. Men de vill också ha en näringslivstopplön för att kunna fortsätta sitt show off-överklassliv. När tillräckligt många av samma virke samlas i en organisation har man till slut skapat en lönemässigt helt horribel kultur.
I just Bengt Westerbergs fall är det kanske snarare ett utslag av att det politiska etablissemanget tycker sig stå så långt över de kodexar och regler som gäller för vanliga människor att han inte funderar över lämpligheten i att ha en miljonlön som finansieras via insamlingsbössor. Det borde han nog ha gjort.
Johan af Donner, Röda Korset, Cancerfonden, Bengt Westerberg, välgörenhet, välgörenhetsorganisationer
Vet Bästerberg har alltid haft en i mitt tycke prudentligt flossad attityd och varit gott von oben. Jämt. Han spelar helt enkelt i en annan division och jämför sig med dom som har det han INTE har (fallskärmar, traktamenten m m).
SvaraRaderaÄven om socila avgifter ingår samt att resorna går loss på en halv mille, så är det ändå runt 60 tuss i månaden till Bengt.
Jag hade gjort jobbet för halva pengen - men så är jag å andra sidan en mindre fin mänska än Bengt, så det lägger vi åt sidan...
Jag håller nog inte med dig.
SvaraRaderaDu har ju precis redogjort i din postning att förr när skatterna var lägre och klyftorna större, så ägnade sig rikt folk åt välgörenhet (så sker än idag i exv. USA). I takt med att välfärdssamhället vuxit upp så har denna roll i stället ålagts staten. Det vill säga att med skatten hjälper vi de svaga och eftersom vi medborgare i allmänhet inte har pengar på hög så måste de som arbetar i det offentligas och ideellas tjänst ha lön. Och 80 papp i månaden för att basa över en organisation som omsätter 732 miljoner känns i mitt tycke inte som en överlön.
Att jämföra det med af Donners kriminella beteende är väl inte riktigt rättvist?
Erik: Jag säger inte att det var bättre förr, när de sociala klyftorna var större, utan att det finns ett arv från den tiden, att det är något tjusigt med välgörenhet. Idag har de fina människorna inte samma rikedomar, alla gånger, men de tar ändå sina dyra vanor, och dito löner, med sig in i räddningsverksamheten. Det ser illa ut, i mitt tycke.
SvaraRaderaDetta var min poäng, inte att jämföra BW och JaD, det är milsvid skillnad, förstås.
Det är en jävla organisation det där... det är inte bara Röda Korset som skickar strumpor till stackars barn. Det handlar om insatsstyrkor hit och sjukvårdare dit och så vidare... Var det någon som trodde att de jobbade gratis och att alla insamlade kronor gick till svältande barn? Näpp! Cancergalan är nog ännu värre i insamlingssammanhangen!
SvaraRaderaVälgörenhetsorganisationer som RK och andra behöver kompetent folk att leda dem så att de medel som kommer in används så effektivt som möjligt. Då är det inte fel att de får en OK lön också, så 1 miljon är inte orimligt i mina ögon för att leda en så stor och komplex organisation. Men "ledning" är väl en fråga för generalsekreteraren - är BW ordförande på heltid (arbetande styrelseordförande)? Vad har han för övriga inkomster - typ riksdagspension etc
SvaraRaderaHåller med Ulrika.
SvaraRaderaDen största inkomstkällan för röda korset är trots allt statliga bidrag.
SvaraRaderaKommer inte ihåg siffrorna exakt men jag har för mig att de fick in 900 miljoner förra året. Av detta bestod över en halv miljard av statliga bidrag dvs skattepengar som ges till en privat organisation istället för kärnverksamhet.
Det är i det sammanhanget som Westerbergs lön måste förstås. De behöver höga politiker på avlöningslistan för att detta ymnighetshorn av statliga resurser ska fortsätta flöda in. Lönen handlar alltså om ren lobbyverksamhet för att tillskansa sig så mycket svenska skattekronor som möjligt.