Som jag nämnt förut har jag tittat på första säsongen av Mad Men på semestern. Den utspelar sig på den fiktiva reklambyrån Sterling Cooper på Madison Avenue i New York. Tiden är tidigt sextiotal (vilket scenografin på ett fantastiskt sätt återger i varenda detalj) och den kreativa revolutionen har precis inletts på DDB, något som Sterling Cooper inte riktigt förstår sig på, där kör man den traditionella vägen.
Livsstilen som återges på byrån är allt annat än hälsosam, det röks oavbrutet och whiskypinnen verkar alltid finnas på en armlängds avstånd. Kvinnosynen är minst lika osund, det är ingen slump att serien heter Mad Men; kvinnor skriver maskin, svarar i telefon, hämtar is, agerar blickfång och sätts på. Förutom stackars oattraktiva Peggy Olsen, hon får skriva lite copy, något hon ska vara ofantligt tacksam för. (En annan av kvinnorna på byrån, Joan Hollaway, ägnar sig inte åt reklamkreationer, men hon är istället något av det hetaste som setts i en TV-serie.)
Jag hade gärna önskat mig ännu mer ingående inblickar i själva reklamarbetet, det behandlas ganska flyktigt, faktiskt. Det verkar i och för sig vara en spegling av hur huvudrollsinnehavarna själva ser på sitt jobb. Som något som sköts lite i förbifarten, mellan drinkarna, intrigmakandet och påsättningarna.
Fast ibland glimrar Don Draper, som Sterling Coopers Creative Director heter, till ordentligt. Som när byrån pitchar på Kodak och han förklarar att "It´s not called the wheel. It´s called the carousel. Let us travel the way a child travels; around and around, and back home again. To a place where we know we are loved."
Klippet går tyvärr inte att bädda in, men du kan titta på det här. Gör det.
När sista avsnittet var slut var jag helt fast och väntar nu otåligt på att säsong två ska släppas (vilket den gör den 19 augusti) men någonstans halvvägs tyckte jag den stod och stampade och jag var på väg att ge upp. Vilket jag alltså är glad att jag inte gjorde.
När man ser en så ytterst välgjord serie som detta är, vill man nästan gråta blod över vilken slapp översättare som tagit sig an uppdraget. Att inte orka researcha fram vilka titlar som gäller på en reklambyrå, utan översätta the Art department med Konstavdelningen, tro att det handlar om författare när man på byrån pratar om sina writers och hitta på ett ord som Kontochefer när det handlar om Account Executives är inget annat än skrämmande uselt.
Mad Men, reklambyyråer, Don Draper, TV-serier, recensioner, översättare
14 kommentarer:
Det här med översättningar. Jag minns en gala när f.d. porrstjärnan Traci Lords hämtade ett pris åt ett hårdrocksband. Hon sa: Hi, I am Traci Lords.
Översättningen: Hej, jag vill prisa herren.
Den du...
I övrigt håller jag med om Mad Men.
Det mest beklagliga är kanske att seriens title inte är översatt - vilket kan få de icke invigda att tro; -Ey..en corny serie. Galna mämn...som Dum, Dummare...eller nåt."
Mad skall väl stå för att det är ad-men på Madison Avenue - men det är inte så lätt att förstå.
En annan översättarhöjdare från en 80-talsfilm:
Whoopi Goldberg har ramlat i vattnet i "Jumpin' Jack Flash" och svarar på frågan från en polis vad hon gör där. I vattnet alltså:
- What do you think? Givin' goldfishes a blow job?
Blev översatt:
-Vad tror du? Ger konstgjord andning till guldfiskar?
Från Hajen 3, tror jag. Eller två eller fem eller...
Polischefens hustru till sin man som just skall ut och jaga haj: "Be carefull, I want my cop back".
Översatt till (jo jag lovar): "Var försiktigt, jag vill ha tillbaka min kopp."
Anjo, Nemo och Anders: Tack för era roliga översättningsmissar :D. Underbara. Och, Nemo, jättekul att Mad Men skulle vara fortsättningen på Dum, dummare, liksom.
Jag brukar vara slö när det gäller att titta på film - och kör gärna med svenska översättningen men just Mad Men kändes som världens chans för riktigt irriterande översättningsmissar så den ser jag helst utan text.
Vad gäller reklamdelarna i det så gillar jag att det är väldigt välgjort men ambient. I något av de första avsnitten när Draper sitter och läser en tidning på tåget och tittar förvånad på en annons och det är "Lemon"-annonsen. Så där oerhört fint och det är bara vi som fattar det stora i den scenen.
Det händer ju i alla ens favoritserier som man är bra insatt i att den svenska översättningen ofta har brister. Försök njuta av HBO:s mästerverk "The Wire" med svensk undertext... det går ju bara inte.
Jag ska själv kasta mig ut i översättarbranschen under hösten när jag pluggat klart, och jesus vad jag oroar mig för att göra allvarliga missar!
Om någon minns serien Mord i centrum från sent 1980-tal, kanske tidigt 1990-tal så gjordes det en ganska grov miss av SVT. En snut säger "He ran with a rough crowd of gang bangers" vilket översättaren fick till "Han var en gruppvåldtäktsman". Hela avsnittet gick ut på att en mamma var förtvivlad över att sonen hade gått med i ett gäng och var i fara att bli mördad av rivaler, vilket naturligtvis skedde. Hur de helt plötsligt missade kontexten och drog de här växlarna övergår mitt förstånd.
I Apocalypse Now finns den berömda vattenskidsscenen när Sheen har hoppat på patrullbåten, det knarkas friskt och när en i besättningen säger att han precis har tagit LSD, "I've just dropped one" så översätts det med att "jag har tappat en". Återigen, man ser hur de knarkar och stojar, ska det vara så svårt att bilda sig en uppfattning om vad som pågår?
Men gällande Mad Men, det bästa med serien enligt min åsikt är att de inte är ofelbara i sin förutsägelser och strategier. Jag gillar att de inte fattar Folkans kampanjer, att de underskattade JFK etc. Det om något skänker trovärdighet och en nödvändig brytning mot alla andra serier där de alltid har etthundraprocentiga träffar.
Hej. Vilken underbart välskriven blogg du har!
Hoppas att du får en underbar helg!
Kram Gunilla från Singapore
Såg en skön översättning i Mannen från UNCLE. En gubbe blir skjuten och ligger på marken och hojtar: "Hjälp, jag är skadad. Ge mig en kompressor."
Jodå, research är i högsta grad något för översättare. Säger jag som facköversättare av EU-texter, alltifrån topp- och G-8-möten till texter från EU:s läkemedelsverk. Som omväxling och avkoppling gör jag översättningar för ett undertextningsbolag i Los Angeles. Problemet med filmundertextning är att alltför många är kallade att göra jobb som de inte klarar av - engelska kan väl alla, eller...?! Det är nog så att översättare som presterar de dumheter som det getts exempel på här, tvärtemot vad de själva tror, dels har otillräckliga kunskaper i engelska, dels inte ens har förstått att de står inför ett problem som måste researchas... Research tar dessutom tid. Allt går att ta reda på - om man lägger ned tid på det. Men tid är pengar, och det är också en förklaring till ibland skrattretande missar. Får du en struntsumma per textruta gäller det förstås att det går undan om du har tänkt dig att leva på det - ett avsnitt av en tv-serie omfattar cirka 1 300 textrutor, där man ibland bara säger "yes" eller "no", ibland babblar på så att du måste kondensera yttrandena till det yttersta på det utrymme man har sig tilldelat i varje ruta (och ändå försöka få med det viktigaste). Detta kräver att du är en duktig översättare med goda kunskaper,inte minst i svenska, och sådana översättare ägnar sig ofta åt mer välbetalda översättningsjobb. Och så blir det som det blir. Men nog ser vi väldigt många bra översättningar också, men det är förstås missarna som irriterar och sticker ut.
Sesong 2 ble sluppet på dvd i juli her i Norge, og i kveld skal jeg se siste episode:-) Fantastisk serie. Den er så elegant, velbalansert og utstudert! Og jeg synes den gir et så beskrivende bilde av dens samtiden, og speiselt interessant er kjønnsrollebeskrivelsene. Jeg elsker den. Men er enig med deg i at den gjerne kunne vist mer faglig fra reklamebransjen (jeg jobber i PR).
Gled deg til fortsettelsen:-) Sesong 3 sendes forresten på amerikansk tv fra august.
Flott blogg du har! Jeg kommer tilbake.
AGO skrev "Som omväxling och avkoppling gör jag översättningar för ett undertextningsbolag i Los Angeles." Hoppas du inte är en av dem som är med och dumpar priserna på marknaden då. Alltid lite trist om folk bara jobbar "för nöjes skull" och inte tar ordentligt betalt, inte så kul för kollegerna.
Men så lugna kroppen, Anonym - jag tror att du har fått det hela alldeles om bakfoten:
Eftersom jag jobbar just "för nöjes skull" har jag råd att tacka nej till jobb som är alltför dåligt betalda.
De som dumpar marknaden och jobbar för underpriser är tvärtom de kolleger som försörjer sig på översättning. De har dessutom inte heller, som jag, möjlighet att lägga särskilt lång tid på research, eftersom tid är pengar. Det får gå undan för att det ska bli ekonomi i det hela, och då blir det som det blir, med ibland sanslöst dåliga och skrattretande översättningar.
Jag fick för övrigt för ett tag sedan av min EU-uppdragsgivare höra att jag anses vara dyr. Ändå har jag hur mycket jobb som helst och får tacka nej till det mesta - kom inte och påstå, som många gör, att uppdragsgivare inte premierar kvalitet även om det är dyrt.
Sedan är det självklart så att de uppdragsgivare som betalar dåligt gör de för att de "kan". Det finns tillräckligt många som inte jobbar "för nöjes skull" utan för att de måste och alltså bidrar till prisdumpningen. Till den kategorin hör INTE de översättare som, liksom jag, har råd att tacka nej till skambud.
Åh, skrattar gott åt översättningsmissar. Det händer allt som oftast tycker jag, och jag förstår att folk inte har tid att översätta ordentligt men ofta verkar det som att de inte stannar en sekund för att tänka på kontexten, som om de översatt i babelfish. Ett av de senaste exemplena jag kom att tänka på:
Sex & The City, Carrie nämner äcklat att hon såg en dildo i Samanthas kök:
"I like to mix it up" översätts med "Jag mixar med den."
En Hollywoodfilm där någon försöker sälja en gammal sjuk elefant.
"Why are you trying to sell me this queer elephant?" blev
"Varför försöker du sälja en homosexuell elefant?"
Skicka en kommentar