Hur gammal du känner dig har inte bara att göra med hur spänstiga dina steg och dina tankar är eller vilket släthetsindex din hud redovisar. Det finns annat, rena fakta, som lockar fram känslan av att vara semiantik. Det här är några av de saker som får mig att känna mig som Australopithecus afarensis*:
1. När vi var små hade vår mamma en "kom-in-och-ät"-klocka som stod i hallen. Med den pinglade hon in sina barn när det var matdags.
2. De kläder jag hade som liten inhandlades i en barnekipering.
3. Jag titulerade mina kompisars föräldrar med tant och farbror (tant Mona och farbror Jörgen) och släktingar med moster och morbror (moster Kerstin och morbror Åke. Man behövde för övrigt inte kvala in på egna meriter som mors bror för att bli kallad morbror, det räckte att vara gift med en moster).
4. På mitt första jobb fanns en telexapparat där det då och då telexades till utlandet.
5. Jag skrev mina första copyjobb på en IBM-skrivmaskin. Elektrisk, förvisso, men ändå. (Att använda ordet förvisso är heller ingen föryngringskur. Förvisso.)
Har du något som får dig att känna dig gammal?
*Tro det eller ej, men det var ett av de första orden Johan lärde Frida att säga.
24 kommentarer:
Det här med skrivmaskiner och datorer.
I högstadiet var maskinerna icke-elektriska.
På gymnasiet använde vi ABC80 - det fanns en ABC806 (med färgskärm)
När jag började på Handels hade vi en grundkurs i datoranvändande à la - skriv in ditt namn i Word, byt font, spara.
Sen kan jag tala mig varm för vinylsinglar och pucken i mitten utan att dagens ungdom förstår.
För att inte tala om glädjen vi upplevde med blandband.
En av grannarna har en sån där klocka uppsatt utanför dörren som de kallar på ungarna med. En mat-och-sov-klocka. Känns mer märklig än obsolet.
Själv önskade jag mig – trots att jag spelat Leisure Suit Larry i datalabbet och gått ABC 800-kurs – en skrivmaskin när jag gick på gymnasiet. En oelektrisk, en sån som jag hade lärt mig att skriva på. Och det fick jag, men några månader senare stötte jag på min första Mac. Då blev jag digital.
Min mamma gick ut på balkongen och busvisslade när det var dags för mat. Jag hade ett ämne i högstadiet där vi skulle lära oss skriva maskin. Gamla goda o-elektriska med en liten skärm över händerna så man inte skulle kunna fusk-titta.
/Pernilla 82 år. (ja eller 36)
Mina barn tittar alltid konstigt på mig då jag förklarar vad "Heta Linjen" var. Eller att man inte fick gå hem till kompisar på påsk.
När Movieboxar was da shit.
Att vi stod på led utanför klassrummet i pojk- och flickled innan lektion. (t o m mellanstadiet)
Att min musik kom ur en rullbandspelare...
Lugubert...
Vi hade också skrivmaskinslära i skolan. När jag gick på Teknisk linje på gymnasiet ritade vi på ritplanka, men i trean fick vi en liten kurs i CAD.
Igår var jag på bröllop, bruden och jag är i samma föräldrargrupp. Hon är född 1983. Jag kommer ihåg -83 som om det vore igår. Vi konstaterade igår kväll att hon hade praktiserat på mitt första jobb, jag var vuxen och hon gick i åttan. Vips blev jag sisådär 90 år kändes det som...
Här kommer en liten sommarhälsning :-)
Min skrivmaskin var lika gammal som jag. Köpte den på Överskottsbolaget när det fortfarande var Militärens Överskottsbolag. Ett monster på 25 kg, röd IBM. Men elektrisk. Dock utan suddband.
Mina barn vet inte vad tippex är. Bara det.
Jag är nog lika ung som Nemo för jag fick inte heller leka med någon över långfredagen, inte ens ringa.
I ettan och tvåan fick vi varje mprgon samlas vid orgln och sjunga psalmer. Hade man tur fick man veva den lilla kopieringsmaskinen.
Minns med kärlek alla dessa kasettband som spelades in från Tracks. Där ingen ingen låt någonsin blev hel eftersom jag hela tiden försökte trycka innan Kaj Kindvall började prata.
Anjo: Datorundervisning på gymnasiet. Den hade jag glömt. Och resten skriver jag under på också. Fast jag är några år äldre än du.
Trumper och Pernilla: Jag gick också skrivmaskinskurs på rasterna i högstadiet (med oelektriska skrivmaskiner). Än idag är jag förvånad över mitt tilltag och än idag är jag tacksam för att jag lärde mig rätt handställning.
Nemo: Stå på led utanför klassrummet! En annan godbit jag glömt.
Nipe: Vad jobbigt det är med folk som är födda när man var semi- eller helvuxen. Som också är vuxna.
Ninelin: Hälsningar tillbaka.
Deeped: Undra hur länge Tipp-Ex kommer att finnas kvar. Tipp-Ex och Facit, liksom. Superstarka varumärken en gång i tiden.
Florida: Du måste ha vuxit upp i ett tidshål, där tjugo år saknades. Minst ;).
Vi sjöng också psalmer, varje morgon hela lågstadiet. Jag minns när TV 2 var en nyhet, och när färg-tv kom.
Min moster träffade en man som då kallades farbror L. När de gifte sig avancerade han och blev morbror L.
- I lågstadiet var det bordsbön före lunch som gällde.
- Det är 26 år sen man lyssnade friskt på MJs Thriller. Backa 26 år från 1983 och du var Jailhouse Rock som gällde.
- Den enda popmusik som spelades i radio ännu i början på 80-talet var Poporama och Discorama. Två timmar i veckan!
- Faxen. Att man skickade skämtbilder på faxen när den var ny. Samma bilder återanvändes sen via email 10 år senare.
- Det finns plagg i garderoben som är mer än 10 år gamla och som jag fortfarande tycker är helt OK att ta på sig.
- Min fru och jag har skilda sovrum.
I vår lågstadieskola sjöng vi också psalm varje morgon - bisarrt nog, eftersom minst halva klassen inte var medlemmar i svenska kyrkan i det miljonprogramsområde detta utspelade sig.
Kommer ni för övrigt ihåg de där skämtutskrifterna i form av ansikten eller den lilla kycklingen Tweet man kunde göra med plotterskrivarna till de första PCarna, om man var en överdängare till programmerare?
När jag började på universitetet köpte jag mig en riktigt modern skrivmaskin med minne! En hel rad text kunde maskinen komma ihåg, och så kunde man rätta och så med hjälp av på tok för många handgrepp innan texten skrevs ner på pappret.
Ullah: Från farbror till morbror. Haha, jättekul!
Erik: Det där med att backa tiden som gått är mycket läskigt. För mina barn är åttiotalet ungefär lika avlägset som femtiotalet var för mig. Vi hade Sune- och Dorisfester, ska dom ha Stefan- och Susannefester?
Karin: Min andra skrivmaskin, innan jag blev med Mac, var en sådan där med enradsdisplay. Vilken High Tech!
tittar forbi och sager hej, skon blogg!
Bildspelen från Pogo Pedagog med tillhörande ljudband på rulle. Byt bild vid pling.
Köpet av Metallicas Ride thelightning och Master of puppets i CD-butiken Escape på Drottninggatan (lades ned pga bristande kundunderlag..)
Den oproportionerligt stora godispåsen man fick för tio spänn.
De stora skalenliga Volvo och Saableksaksbilarna i plast all gårdens ungar hade.
Vad illa man skriver med ett spädbarn i knät...
Lord Fredruk: En tia! Jag fick en rejäl lördagsgodispåse för en och femtio. Obs kopparfemtioöring. Stor.
Min kollegas son, 4 år, var med pappa på jobbet och fick se hans stationära telefon. Väl hemma berättar han sedan förundrat och oförstående att "pappas telefon på jobbet har en låda under". Sladdlösa telefoner och mobiler är allt han sett tidigare.
Tänk att det var precis tvärtom när jag var liten, ändå är det inte så vansinnigt längesen, jag växte upp på 80-talet.
När jag var liten var jag med pappa på jobbet, han jobbade med datorer. Jag minns hur vi hämtade stora lådor med hålklort i ett arkiv. En del data sparades på magnetband. Men de hade hårddiskar också. Såg ut ungefär som extremt förvuxna curlingstenar och kunde lagra kanske max 10mB.
Sent på kvällarna rattade jag in Radio Luxenburg. Där fanns den coola musiken som jag spelade in genom att trycka ganska hårt på både play och rec på min kassetradio.
Jag har hålkort hemma. Med fyrkantiga hål. SOm man programmerar datorer med. PÅ ALLVAR.
http://en.wikipedia.org/wiki/File:Punch-card-5081.jpg
Min första egna dator var en Ericsson "släpbar" som jag kallade den. Jag tyckte att det var hysteriskt roligt att printa ut mina hemläxor i klassrummet för ljudet retade gallfeber på alla närvarande. Rektorn förbjöd mig från at ta den till skolan efter det.
http://pc-museum.com/gallery/rcm-008-big.jpg
Väntavänta - BÄST - jag hade "Computer science" i sjuan och fick lära mig - taramtaramtaraa - BASIC! (jag var dessutom så kär i läraren att jag inte minns ett smack)
nej vänta, jag kan en som bräcker allt. Jag minns när Stureplan inte var som dagens, Spy Bar och Sturecompagniet fanns inte ännu och jag har dessutom haft kul när jag busade mig in i byggnaden då den renoverades för att ta en titt på Sturebadet i sin forna (dammiga) glans.
Haha, jag är t o m lite äldre än Nemo. Vi gick i skolan på lördagar, stod också på led och fick betyg från 1:an.
Hemma i hallen hade vi fortfarande lappen "om kriget kommer" uppsatt. Den var jätteläskig tyckte jag.
Vi köpte dricka av drickabilen som kom varje torsdag och när mandrack läsk - på lördagar - delade två barn på en 33-centiliters flaska! Det ni!
När jag handlade smågodis hade det fortfarande styckepris, så man stod och sa "en sån, två såna" o s v och pekade på det man ville ha.
Men extra gammal känner jag mig när jag ser barn som jag hade på dagis på 80-talet som har egna barn idag...
Jag skrev ett inlägg på bloggen med titeln "100 tecken på att man blivit gammal" och har i skrivande stund fått 47 roliga svar på
Skicka en kommentar