När Johan blev medlem i Vänsterpartiet.

Så här på valdagen påminde Johan mig om ett väldigt lyckat prank som våra kollegor utsatte honom för en gång. Det var när Gudrun Schyman var partiledare för Vänsterpartiet och Johans politiska preferenser låg (och ligger) väldigt långt från vad de stod för. Dessutom var nätet nytt och dess möjligheter ganska outforskade.
Vad några av GOSS:arna gjorde var att de via internet anmälde den helt ovetande Johan som medlem i Vänsterpartiet. Som extra krydda la de till i någon fritextruta "Lycka till i Vasaloppet, Gudrun!".
Veckorna gick och en kväll när jag kom hem sent hittade jag ett brev på köksbordet, adresserat till Johan, där det stod:
"Välkommen som medlem i Vänsterpartiet! Din distriktsordförande NN kommer att ta kontakt med dig inom kort. PS. Det gick bra för Gudrun i Vasaloppet, hon tog sig i mål."
Det kändes hur nöjd partiarbetaren som skrivit brevet var över att ha fått fäste i Särö, mitt i fiendelägret, och därför tagit sig tid att skriva ett personligt svar istället för att bara skicka ut ett standardbrev.
Att Johan låg och sov sedan länge struntade jag i, jag rusade upp i sovrummet med brevet och skakade liv i honom:
"Vad är det här? Har du gått med i Vänsterpartiet?!" gastade jag. Trots det sovande utgångsläget lyckades Johan uppfatta att det här fanns en gyllene chans till ett dubbelprank, så därför svarade han, såväl filosofiskt som samlat och eftertänksamt:
"Men Ulrika, det är så himla lätt att bara köpa alla sanningar bara för att man är uppfostrad på ett visst sätt och bor här ute. Jag tänkte att jag skulle öppna mina sinnen och ge den här vägen en chans nu."
Du har säkert sett någon film som handlar om någon som är gift med någon som lever ett hemligt dubbelliv som hitman eller öststatsagent. Så kände jag mig när jag stod där med brevet i min hand och hörde vad han sa. Marken nästan rämnade under mina fötter. Känner jag inte min man överhuvudtaget? Vad är det mer jag inte har vetskap om? Jag blev både rädd och förbannad.
Sömndruckenheten till trots lyckades han hålla ett redigt och argumenterande samtal i kanske tio minuter ända tills han kom till att han planerade att starta Särös första maj-tåg med utgångspunkt från Stallbacken, där vi bor. Då kunde han inte hålla sig längre, brast ut i gapskratt och berättade vad det var som hänt.
Lättnaden över att ha min välbekante, högervridna man tillbaka var obeskrivlig.

EU-valet, Gudrun Schyman, Vänsterpartiet, politik, Vasaloppet