En liten detalj i livet

som blir gigantisk och enormt viktig när man tänker på den en stund, är att ha en kompis man kan ringa till och säga:
"Hej, det är jag".
Jag har åtminstone en sådan vän, och är otroligt tacksam för det.
Förstår jag nu, när jag funderat på det lite grann.

Jag kommer ihåg när jag insåg vidden av hur mycket jag tappat kontakten med en före detta jättebästis. Det var när jag ringde och sa:
"Hej, det är Ulrika."
och hon svarade:
"Vilken Ulrika?".

Vänner

Digitalt grattis till lilla mamma.

Eftersom du är en av de fåtal i 75+-klustret som det är meningsfullt att bloggledes gratta på Mors dag, måste jag förstås göra det.
Hadenäran, vi ses i eftermiddag!



Mors dag

Du är vad du stavar?

Det lektes en liten lek på Twitter igår. Det handlade om ord som är extra talande att stava fel till i, låt säga, ansökningshandlingar. Vi kom fram till att det inte ser bra ut att beskriva sig själv som vare sig kontrol freack, beserwisser eller renesanssmänniska. Att man inte bör ge sig själv epitet som inteligent, proffesionel, peddantisk, noggran eller komptent. Man bör inte påtala att man är bra på att korekturläsa. Ej heller fördöma sär skrivning.
I andra sammanhang bör man undvika att ge någon svar på tal med ett kaxigt: Tousche! eller för den delen: Looser!
Ord som däremot är ok att stava fel till: dyslecksi, inlerningsvårigheter och ilitterat.
Har du några fler talande exempel?

Apropå inteligent, läs det här, det är fantastiskt kul.

språk, stavning, särskrivning

Nu kan alla se mina kalsonger i GP.

Om något år eller så, är jag helt övertygad om att GP kommer att fråga sig:
– Vad var det vi var så rädda för? Det här med Twinglylänkar är ju lika självklart som att äta glass en varm sommardag.
Vad det handlar om är att GP äntligen tagit sitt förnuft till fånga och börjat synliggöra bloggar som länkar till deras artiklar. Och den västsvenska bloggvärlden jublar.
När jag var inne på GP hittade jag min egen länk till det här gamla inlägget, från augusti förra året. En ganska kul kalsongreflektion (om jag får säga det själv) som den som nu (mot förmodan) läser på GP om giftet i Björn Borg-kalsongerna nu hittar lätt som en plätt. Den tål faktiskt att läsas om, inte minst för kommentarernas skull.

Twingly, GP, länkar

Fler saker att glädjas åt denna dag

är plats fyrtio på den här listan .
Och plats arton på den här.
Det var själva familjeglädjen, för övrigt gläds jag åt plats sextiofyra här och nummer femton här.
Vad det handlar om är alltså Resumés tävling 499 bästa och mäktigaste som avgörs as we speak.

Resumé, 499 bästa och mäktigaste, reklambranschen, reklam

Jag hade tänkt spela cool

och låtsas som om jag inte brydde mig nåt vidare.
Men det sket sig.
Jag är så himla glad och stolt att jag kan inte undanhålla dig det här.

Om jag var Henrik Schyfferts barn.

Då skulle jag be honom: "Snälla pappa, gör tjackpundaren!".
Hela tiden.
Och så skulle jag skratta ihjäl mig.
Varje gång.
Om du sett The 90:s – ett försvarstal, så vet du vad jag snackar om.
Om inte – se den genast, du hittar den här.

Henrik Schyffert, The 90:s, ett försvarstal, SVT Play, tjackpundare

Willys logiska kullerbyttor.

Jag har stora problem med logiken i den här annonsen för Willys:

Man har gjort en annons, där det ser ut som om man rivit ur en gammal halvsidesannons och kluddat på den för att berätta att man sänkt priserna igen: "Vi kan ju inte göra nya annonser varenda gång vi sänker priserna."
Under halvsidan är redaktionell text som ska indikera hur gammal tidningen sidan rivits ur är: "Forskarna spår: Datorn snart i var mans hem." Det borde tyda på sextio- eller sjuttiotal, eller hur?
Problem 1: Det första jag tänker är att man inte sänkt priserna sedan typ sjuttiotalet. Och om det senaste man gjorde var att sänka priserna på sjuttiotalet, har man då inte höjt priserna sedan sjuttiotalet, så de priser man nu sänker är samma som de man satte för trettiosj... Näe.
Problem 2: Annonsen har dagens layout, payoff och avsändaren är Willys, något man bara hetat sedan –00.
Problem 3: Willys (i någon form) har bara funnits sedan 1986.
Problem 3: Även om det hade varit en originalannons från 1972 som de kluddat i, hade de knappast skickat en urriven tidningssida som annonsmaterial. (Reklambyråspecifik kunskap, visst, men jag är knappast ensam om att ha den.)

Missöden vid dopfunten.

Jag har dåliga nyheter till alla er, ni tolv kvinnor i Sverige vars föräldrar var lite namnkreativa och döpte er till Melena.
Melena betyder "blod i avföringen".
På riktigt.

The truth and nothing but the truth.

Om följande incident berodde på hjärnsläpp, social inkompetens eller helt enkelt ren och skär elakhet kommer vi aldrig att får reda på, men så här gick det till i alla fall:
För många år sedan hade jag en projektledarkollega som, glad i hågen, ringde upp en tilltänkt kund han träffat vid ett tidigare tillfälle.
– Hej, det är NN, kommer du ihåg mig? frågade han kvinnan på det presumtiva kundföretaget.
– Jaaa, säger hon lite tveksamt och ställer för säkerhets skull en kontrollfråga.
– Liten, tjock och flintskallig?
Förnedrad tvingades han tillstå att detta var hans signalement och mindes sedan inte ett ord av vad som sades.

Mer röstningsreklampyttipanna.

En anonym kommentator ledde mig till Vårt Göteborg. Där får jag klarhet i vad man vill med den där EU-valskampanjen:
"– Vi hoppas att lite humor och snygg färg och form ska få göteborgarna att känna sig manade att utnyttja sin demokratiska möjlighet och gå och rösta, säger Bill Werngren, chef för valnämndens kansli i Göteborgs Stad."
Men oj, vilken fin mellanblå färg och vilken snygg fyrkantig form!
Kolla ett sånt skojigt skämt! Hahaha, nu måste jag gå och rösta!


Göteborg, EU-parlamentsvalet

Illa vald liknelse.

Marit Paulsens retorik i den här reklamfilmen för Folkpartiet går ut på att hon (samtidigt som hon skär upp en russinlängd *fniss*) säger att "vi ska inte plocka russinen ur kakan, därför ska vi ha Euro i Sverige.".
Så Euron är inget russin utan en torr kantbit som vi måste tvångsmöla i oss, för här ska minsann inte bara väljas de bästa bitarna; ALLT ska ätas upp?
Sedan när blev det synonymt med något dåligt att plocka russinen ur kakan?
När ska fler politiska partier inse vikten av kvalitet på sin kommunikation?
Det är bara tre av frågorna man ställer sig efter att ha sett det här:

Marit Paulsen, Folkpartiet, EU, Euro, reklam, YouTube, videoklipp

Reklamen som får mig att rösta i Europaparlamentsvalet

Det är klart man springer till valurnan efter att ha sett det här.
Man vill ju för allt i världen inte vara en pyttipannastekare.

Tonläget i den här annonsen säger en del om hur stort allvar politikerna själva tar det här valet på. Eller?

Europaparlamentsvalet, EU, Europaparlamentet, reklam

Jag tömmer min mobilkamera.

Det kanske kan vara på sin plats med en varning för usel bildkvalitet på alstren som förekommer i det här inlägget, men jag hittade ändå ett och annat i min mobil som jag vill dela med mig av.


När jag åkte tåg igår kunde jag inte sluta titta omslaget till SJ:s kundtidning Kupé. Där fanns den här bilden på Lotta Engberg, där hon via något fotoredigeringsprogram förvandlats till sin egen halvkoreanska lillasyster från förorten.

Hur lyckad var den här förpackningsdesignen, egentligen? Läkerols nya tuggummi smakar ... Saliv?

Och så hittade jag en bild på mina kära, nya träller. Det var en intressant känsla att ta på sig träskor igen. Som sjuttiotalsbarn spenderade jag, förstås och märkligt nog, alla sommarmånader i träslulade skodon. Därför kändes det omedelbart bekant att klampa omkring i denna uppdaterade version av clogsen. Ett litet vingel och sen gick jag som om perioden efter sommaren –78 aldrig ägt rum.

Port House, Kupé, SJ, Lotta Engberg, träskor, Ash, skor, Läkerol, tuggummin, förpackningsdesign

Sista-minuten-tips.

Missa inte att titta på Abbes pappa när han är med i Kattis & Company på TV4+ i kväll klockan 20.00:
"Kattis och hennes gäster talar om att göra skillnad. Vi träffar en familj som förlorat sitt barn och donerade barnets hjärtklaffar och en familj vars barn överlevde på grund av att det fick hjärtklaffar donerade."
Abbe har donerade hjärtklaffar i sin lilla bröstkorg.

UPDATE Om du missade programmet kan du se det här.
Kattis & Company, TV4+, organdonation, Abbes pappa.

En illusion fattigare.

När man ser det här klippet får man en stor portion av barndomens magiska värld krossad på tre och en halv minut. Det visar sig att Baloo och Lille John, samt Marion, Snövit och Duchess med flera har mer gemensamt än vad som är riktigt hälsosamt.

Disney, Walt Disney, Aristocats, Snövit, Djungelboken, plagiat.

Susanna Haby, du får ett kryss av mig. En överkorsad döskalle.

Susanna Haby är de västsvenska moderaternas kandidat till Europaparlamentet. För att få fler röster har hon tagit upphovsmannen till Snowstorms Sommarnatt, Lars “Dille” Diedricson, till hjälp. Sedan har någon (oklart vem) som nog firat sina största triumfer som skald runt grötfatet skrivit texten till "En västsvensk röst" som låten så finurligt heter.
Jag hittade texten på Politikerbloggen och den lyder så här:

Långsamt blåser västanvinden
över hav och land
Alla tänker samma tankar
om Västra Götaland.

Ifrån Vättern i öster
hörs nu röster
över slätt och kust.
Över kobbar och skären
hörs nu här en
stark och samlad röst

Haby är ett västsvenskt val
står för våra ideal.
Det är våran röst,
från land till kust
hon är Götalandslojal.
Haby är vår kandidat
pratar vård, miljö och mat.
Hon är den person, som alla känt,
nu ställt siktet på Europas parlament.

Gränslös sjukvård, fri från hinder
är Susannas ord
Västsvensk näring, mat och jordbruk
renast på vår jord.

Uti EU-länder,
knyts nu händer
mot all brottslighet
Haby kommer att kämpa
för att dämpa
kriminalitet.

Haby är ett västsvenskt val
står för våra ideal.
Det är våran röst,
från land till kust
hon är Götalandslojal.
Haby är vår kandidat
pratar vård, miljö och mat.
Hon är vår person, som fast i tron
ger oss representation.

Haby är ett västsvenskt val
står för våra ideal.
Det är våran röst,
från land till kust
hon är Götalandslojal.
Haby är vår kandidat
pratar vård, miljö och mat.
Hon är den person, som alla känt,
nu ställt siktet på Europas parlament.

Att rimma västsvenskt val på Götalandslojal får mig att oroligt undra om inte omdöme står på önskelistan när man väljer kandidater till Europaparlamentet? Jag vill i alla fall inte se någon som är så omdömeslös att hon tror att det här är en röstningsmagnet, som min representant i EU.

Låten sjungs av en tjej med porrig röst och går i umpa-umpa-technotakt vilket ger en ofattbart komisk effekt vid raderna Västsvensk näring, mat och jordbruk renast på vår jord. Bland annat. Du kan du lyssna på den i sin helhet här.

Här kan du läsa Prankmonkeys underbara inlägg om Susanna Haby, och framförallt, en annan moderat med valvisa, Christoffer Järkeborn. Fruktansvärt kul.

Susanna Haby, En västsvensk röst, Lars Dille Diedricson, Moderaterna, Europaparlamentet, Västsverige

Tål Gillettemannen inte tjejbaciller?

Häromdagen surnade jag till på Gillette. Det var när jag köpt fem sketna rakblad av deras förrförrförra modell och fick punga ut 185 hårdbeskattade lönekronor på Åhléns. Rakföretagets monopolställning på flergångshyvlar gör tydligen att de kan sätta vilka tokohemula priser som helst.
Men prissättningen inte är det värsta med Gillette. Hårborttagningsvärlden i Gillettes tappning kanske är den mest könskonservativa i konsumentuniversum.
På gillette.com har inga kvinnor tillträde, orignalhemsidan är helt tillägnad männen – eller, skulle jag kanske säga, den hetronormative alfahannen.
”När du börjar dagen med ett stort självförtroende finns ingen gräns för vad du kan uppnå.”
”Förbered dig för framgång.”
”Gör dig redo att lyckas.”
Nej, det är inte reklam för en kurs i personlig utveckling, utan Gillettes sätt att formulera sina tips för hur du ska raka ditt supermanliga nylle.
Och som talespersoner för denna gränslösa rakrelaterade framgång hittar vi inga mindre än Thierry Henry, Tiger Woods och Roger Federer.
Produkterna heter racertuffa namn som Power och Turbo och illustreras med cad/cam-ritningar. Och tydligen är blotta tanken på att det finns kvinnor som rakar sig med Gillette så avskräckande att man tvingats göra en helt egen sajt för oss.
De rakblad som är tillägnad den kvinnliga populationen får finna sig i att husera på gillettevenus.com. En tydlig markering av vad som är över- respektive underordnat.
Inte förvånande är det ett väsenskilt tilltal man använder när man pratar till kvinnor.
”Upplev en fantastisk nivå av lenhet som passar en gudinna.”
”Eftersom det finns en gudinna i varje kvinna.”
Inga peppande framgångsrecept – inga inspirerande stjärnor. För en kvinna räcker det tydligen att ta fram gudinnan inom sig för att lyckan ska vara gjord.
Produkterna har milda namn som Breeze och Divine och illustreras av fånleende bikinitjejer på stranden. En lycka som härstammar från deras lena ben, får man anta.

Med tanke på hur mycket alla med (upplevd) oönskad hårväxt får betala för sina Gilletteblad är det inte konstigt att man har råd att signa tre megastjärnor som Henry, Woods och Federer – samtidigt. Det som är konstigt är att man tar hand om denna enorma investering på ett så sanslöst ointressant sätt:


UPDATE: Resumés Linus håller med om gudinnetramset är just trams.
Gillette, rakhyvlar, kemteknik, reklam, jämlikhet, könskonservatism

Twitteratur.

Resumé skriver om Twitterkollektivet (?) som gör om litterära klassiker till tweets på 140 tecken som presenteras i Twitterbiblioteket (??).
Här är mitt bidrag:
Gossebarn föds i stall. Växer upp, får 12 followers. Botar lama. Predikar kärlek. Äter middag, förråds och korsfästs. Retweetas än idag.

Hur låter din twitteratur?

Jag lägger min voix på Malena. Trots allt.

Jag trodde verkligen att det skulle bli nix pix till la voix.
Istället blev det ja, ja till la voa.
Jag är mycket oförtjust i låten och operaschlager i synnerhet, men däremot tycker jag att Malena Ernman låter ganska skön när hon öppnar munnen.
För att prata alltså. Och det är man inte så bortskämd med i dessa sammanhang.
Dessutom är hon smart nog att köra sin PR-turné på Twitter. Om det funkar måste det kännas surt för Charlotte Perrelli som kuskade Europa runt IRL förra året. Med begränsad framgång.

Eurovision Song Contest, Malena Ernman, La Voix

Natten mellan lördag och söndag klockan 01.52

Det ringer på min mobil:
"Ja, hej det var från Taxi Askim Särö igen. Jag glömde ju att säga att du är världens bästa bloggare."
Även om lögnen var lika grov som en redwoodstam sov jag med ett fånleende på läpparna den natten.

Ångestdämpande musik.

Med tanke på hur fort åren går nuförtiden, så hinner jag väl knappt blinka innan det är min tur att fylla femtio (även om det fortfarande är väldigt många år kvar).
Onekligen en ångestdrivande tanke.
Men skräcken för att dessa två siffror ska innebära något uråldrigt och duvmatande fick sig en välförtjänt käftsmäll igår, tack vare min svåger Jonas. Efter att ha firat sig igenom sitt eget femtioårskalas, reste han sig upp och rev av det här:

Jag hade gladeligen fyllt femtio varenda dag, om det hade gjort att jag också hade kunnat spela så här bra.

50-årskalas, Sultans of Swing, Dire Straits, gitarrsolon, musik, elgitarr

Den ironiska danzbandzgenerationen?

Det är inte utan att man undrar hur det står till med verklighetsuppfattningen i dansbands-Sverige.
Som alla vet gjorde Henrik Dorsin & Co ett antal komiska versioner av låten "Tingeling" i Melodifestivalens mellanakter. En av dem var en ofattbart såsig dansbansversion.
Men såsigheten och inronin till trots, det är denna låt som helt gravallvarligt inleder samlingsalbumet Absolut Dansband 2009.
Det känns som om hur man än försöker ironiskruva dansbandsvärlden, så kommer verkligheten ändå alltid att toppa dikten.
Eller är allt på den här CD:n ironi?

Vilket är störst komik, Tingeling feat Pihlman eller Larz Kristerz med Papaya Coconut?


Dansband, Absoulut Dansband 2009, Larz-Kristerz, Tingeling feat Pihlman, Henrik Dorsin

Jag spelar vuxen.

Lotten ger ett gäng väldigt bra tips på saker att göra vid bloggtorka.
Jag håller med om det mesta, och så har jag en egen specialare att ta till.
Den går ut på att jag pratar med Johan om saker han gjort, tänkt, glömt och screwat upp.
Hans berättelser är färgstarka, unika, tankevärda eller bara otroligt underhållandet.
Till skillnad från mina egna som oftast är ganska beige och menlösa.
Ett bra exempel gavs idag, när Frida frågade oss om de mest pinsamma sakerna vi gjort.
Johan har en fantastisk sjö av pinsamhetsincidenter att ösa ur (kanske kommer någon av dem här inom en snar framtid).
Det beror dels på att han är en person som på något sätt är öppen för att hamna i de mest osannolika situationer och dels på att han kan återge dem på ett totalt självutlämnande och träffsäkert sätt.
När jag ska berätta om mina mest pinsamma stunder handlar de om när jag trodde att någon som fått barn fortfarande var gravid eller när jag omnämnde någon som en tjock gubbe när vederbörandes fru lyssnade.
Torftiga, även vid maximal utbrodering.
Sedan pratade vi om det som vi brukar referera till som Johans farbrorperiod. Då klädde han sig i trenchcoat och keps och gick till Trädgår´n och såg krogshower med Bosse Parnevik och Manhattan Transfers samtidigt som han avnjöt en delikat middag i goda vänners lag.
Då var han nitton år.
Som tur är gick den perioden över ganska snabbt. Annars hade den där spännande erfarenhetssjön varit garanterat grundare.
Jag har skrivit om min tid som supervuxen tidigare, när jag var prenumererant på kakrecept. Det kanske är så att man lätt spelar över när man ska gå in i sin vuxenroll och gör saker som man tror är vad som förväntas, snarare än vad som känns rätt.
Om min övermogna period inte pågått så länge hade mina upplevleser kanske inte hamnat i den beige färgskalan i samma utsträckning.
Nu är jag i alla fall tillräckligt gammal för att kunna vara vuxen utan att tro att det behöver vara detsamma som att vara tråkig och ängsligt hämmad. Det är väl det som är att vara mogen på riktigt, antar jag.
Har du också haft någon period när du varit mer vuxen än vad som är lämpligt?

Pysselkväll.

Har spenderat en kväll i efterklokhetens tecken. Det beror på att jag pysslat med att etikettera mina inlägg. Jag hann nästan med 300 stycken. Av 1229.
Personligt leder över reklam som leder över trams.
Tja, det är väl sån jag är.
Och så har jag städat lite i min bloggrulle.
Säg hej till de mycket läsvärda nykomlingarna Innan du fanns, Trettioplus och Write said Fred.

Rus med WO.

I eftermiddag skulle jag sprungit Vårruset. Men det blir en tråkig och borreliarelaterad WO på det.
Om jag ska försöka se det från den positiva sidan, så får det väl bli att jag slipper följande oro som jag kände för ett år sedan:
En otäck tanke slog mig just.
Om en dryg vecka ska jag springa Vårruset.
Tänk om dom är där från typ Västnytt och filmar, fångar mig på bild och illustrerar det hela med den här låten:

Baby Elephant Walk, Vårruset, YouTube, videoklipp

Monsterögon och vårrullepizzor.

Idag på Twitter föreslog Deeped-Niclas att vi skulle starta en kollektivblogg om medelålderskrämpor. På skämt, förstås, men det är väl något ditåt jag är på väg här. Det senaste på krämpfronten är att jag vaknade med ett uppsvullet, rödfnasigt monsteröga. (Så här läskig såg jag ut.)
Att vara sjuk gör mig deppig, en åkomma som gör mig motbjudande ful gör mig på ett uruselt humör.
Motbjudande ful och på ett uruselt humör åkte jag efter jobbet och skulle köpa take-away-middag på ett ställe som erbjuder den mycket tveksamma kombinationen kinesmat/pizza.
Det visade sig att man ändrat detta vinnande koncept till indisk mat/pizza.
Fast när jag läste pizzamenyn förstod jag att de måste ha ett litet restlager kvar från kina/pizzakombotiden.
Hur ska man annars förklara de här sjuka pizzorna?

Och namnen? Pizza Kanon A–F? Finns det inga EU-regler som kan styra upp vad man får döpa pizzor till?

Bloggdöd kan vara dold borrelia.

Idag fick jag svar på fler av blodproven jag tog när jag var hos en doktor i förra veckan. De pekade på en annan sjukdom med ganska skräckfylla googlingsträffar: borrelia. Det kanske är det som orsakat min abnorma trötthet. 

Jag har inte haft en fästing sedan förra sommaren, men tydligen kan borrelian ligga latent jättelänge. Och så kanske den triggades igång av flunsan (jag har inte riktigt järnkoll om det är så det funkar, det är min egen hobbyspekulation). 

I morgon ska jag hämta antibiotika på Apoteket. En av biverkningarna av den kanske blir att den här bloggens begynnande rigor mortis släpper. 

Knack, knack.

Jag sitter här och försöker låta bli att ha dåligt samvete för min ouppdaterade blogg.
Har några idéer på inlägg om negerreklam, affirmationssmycken, köttberg och vad som är relevant i en bloggrecension.
Men tangentbordet och jag klickar helt enkelt inte just nu.
Och när jag stämmer av embryona med min svartsinta hjärna får jag alltid tummen ner.
Är det måntro bloggdöden som knackar på?