Dags att åka och lämna tvååringen Frida hos farmor och farfar.
På vägen dit blev vi likt en filmkliché stoppade av polisen, som undrade vad det var för tveksamma figurer som var ute och körde vid fyratiden på morgonen en onsdag.
Johan bara pekade på min mage och lagens långa arm viftade vidare oss utan åtgärd.
Framme hos farföräldrarna skulle Johan vara trevligt väluppfostrad och tackade ja till den erbjudna kaffekoppen.
Blicken han fick av mig när han gjorde det visade med all övertydlighet att det inte var läge för någon artihetsfika.
Den var så tydlig att vi därefter tillryggalade (utan polisincidenter) sträckan Anneberg–Varberg på något av en rekordtid.
När vi kom fram till BB minns jag att jag tänkte: Helvete! Gör det så här ont REDAN! Nu när det är nio–tio timmar kvar.
Detta antagandet baserade jag på min enda tidigare erfarenheten av barnafödande.
Tre kvart senare var den här underbare knosen född:
Som idag ser ut så här:
Och däremellan så här:
Grattis på femtonårsdagen, min älsklingskille. Hoppas du skriver alla rätt på dom där moppefrågorna senare idag, så att du kan ut och köra snart.
6 kommentarer:
Grattis på födelsedagen Jonathan! Det är helt komiskt vad du är lik Abbes storebror på vissa bilder när du var liten.
Lycka till med moppeprovet.
Hoppas det går vägen för Jonathan, håller tummarna.
Abbes pappa: Jonathan tackar och håller med: "Storebror är sjukt lik mig på den där bilden i baren i Spanien".
Florida: Han frågade just om jag menade det där med att jag önskade att han snart skulle få köra moppe: "Nej" fick jag svara så klart. Men vad ska man göra?
Men å vilken underbar presentation av en jättefin kille! Så där var det för mig med andra barnet med. Gör det så här ont nu!? Vi var också på BB ca 45 minuter innan T föddes (gången innan 13 h). Vi som inte ens hade tänkt åka in, men tog det säkra före det osäkra, eftersom det var snöstorm och vi hade lånat en ynklig liten suzuki. Stort GRATTIS! Till både mamma och son.
/Dammråttan som återigen inte kan kommentera normalt
Hurra och grattis! Tänk att dom blir stora också...
Wow, med en femmånaders bebis hemma är det liksom svårt att föreställa sig att han också kommer att bli femton år en dag. Man är liksom bara här och nu hela tiden...
Vilken fin son du har! FIn blogg också för övrigt, hittade hit idag via memmas blogg :)
Skicka en kommentar