Henrik Dorsins arbetsseger med Tingeling.

Det var ett mardrömsuppdrag han fick, Henrik Dorsin, att följa upp Björn Gustafssons monstersuccé med pausunderhållning i Melodifestivalen.
I de första delfinalerna kändes det som att han, med sin misslyckade musiker Pihlman som skulle spela Tingeling i tid och otid, nästan gav WO, och inte ens försökte leva upp till Björnstandard.
Han försökte i alla fall inte göra samma sak, vilket var mycket klokt.
Men allteftersom veckorna gick blev det roligare och roligare och den där jämrans Tingelinglåten fastnade.
Och så kom finalen med den fantastiska ryska techno-Blingelingen, ett nummer vi sent ska glömma. Helt enkelt otroligt kul, och inte blev det mindre underhållande av att den där talesmanen från ryska ambassaden fick ett frispel.
Tingaliin på er, ryssmuppar!

Kan vi inte skicka den här till Moskva istället för Le Voix? Jag har i alla fall gnolat på den tusen gånger oftare än jag gjort på Malena Ermans operarefräng.

UPDATE Här är en ryska som känner sig kränkt. Men inte av Tingeling.
Henrik Dorsin, Tingeling, ryska ambassaden, Björn Gustafsson, Melodifestivalen