Efterdyningar till Loveboat.

Jag känner att jag måste göra en uppföljning på gårdagskvällens tripp till The golden years of disco.
Samtidigt har jag ovanligt svårt att samla mina tankar så att de blir formuleringsbara.
Igår fick jag en kommentar som hyllade det faktum att jag var så kreddlös att jag erkände att jag gillade disco och inte var för trendängslig för att gå på 40+-tillställning. Men när jag kom hem på natten kände jag mig som en hejdlöst fördömande människa. Trots (eller kanske på grund av?) mina höga förväntningar och öppna sinne drabbades jag av en rad ovälkomna känslor så fort jag äntrade Trädgår´n:
Vad gör jag här?
Är jag en del av det här gänget med snorpackade gamlingar?
Är det verkligen så roligt att höra den här sönderspelade musiken igen?
Dessa känslor, i kombination med att det var panikframkallande trångt, dom hade knökat in minst tvåhundrafemtio discoseniorer för många i lokalen, gjorde att jag faktiskt inte hade ett dugg roligt.
Jag är mycket medveten om att det hela ligger hos mig, förutom trängseln kan jag inte anklaga själva Loveboat-arrangemanget för den uteblivna nöjesfaktorn. Förmodligen hade alla andra the time of their lives. (I alla fall livet som det sett ut sedan yngsta barnet började mellanstadiet.)

Sammanfattningsvis hade jag i alla fall väldigt roligt på middagen innan, i de dubbla kindpussarnas krets. Det var givande att se, och återse, så många bekanta ansikten på ett och samma ställe (tack, Michael, för att du arrangerade).
Men själva båtupplevelsen hade jag kunnat klara mig utan. Gärna en högre frekvens av socialt uteliv tillsammans med jämnåriga, men kanske inte byggt på en grund av något som inte längre finns.

Loveboat, Loveboat Göteborg, Trädgår´n, Modesty, disco