Dator bortsupen.

Så kanske man skulle kunna uttrycka sig om man twistade verkligheten likt en kvällstidningslöpsedelsmakare. Vad som hände var att jag i går kväll, precis efter maten, skulle visa Johan en omformulering jag gjort i veckans, då helt nyskrivna, Resumékrönika. Just innan jag skulle räcka över datorn till honom stöttes ett glas rödvin till, det föll och en liten ynka rännil rann in under MacBooken. Jag lyfte genast upp den och började torka bort alla synbara vinstänk. Den enda risken jag såg i det ögonblicket var att min kära dator i framtiden skulle lukta gammal fylla och att den fina vita plasten kunde bli lite svagt bordeauxfärgad på undersidan. 

Men så lindrigt kom jag inte undan. Den stendog och gick inte att återuppliva. Och den tog med sig min nyskrivna krönika till den andra sidan. I dag har jag lämnat in datorn till vår datasupport, men jag har ännu inte fått någon slutgiltig prognos. 

Jag har skrivit om krönikan ur minnet (vilket är det svåraste som finns) och jag vet att det är saker jag har missat.

Så om min dator inte mirakulöst återupplivas under morgondagen är det denna, lätt decimerade krönikeversion som går till tryck.

Apropå Resumé sitter jag nu på tåget efter att ha varit på möte med Månadens Print. Vi var på King som måste den reklambyrå i Sverige med högst säkerhetsberedskap. Det är nästan så att man undrar om reklambyråverksamheten bara är täckmantel för någon mänsklighetsavgörande forskning, eller nåt. Man kommer varken in eller ut utan eskort med passerkort. 

Framförallt inte ut, visade det sig när vi skulle hem. Någon hade lämnat hissdörren öppen på entréplan vilket gjorde att det var en hårsmån ifrån att en femtedels Resuméjury plus Linus Fremin fick spendera natten i Kings konfa. 

Det hade kanske varit kul.