Efter På spåret jag en dispyt med någon om klassificeringen av Pugh Rogefeldt. Någon hävdar att Pugh är progg. Jag säger att han inte är progg. Vem har rätt? På spåret, progg, Pugh Rogefeldt
Nä fan. Nationalteatern, Ensamma Hjärtan, Kebnekajse, Hoola Bandoola, Blå Tåget, Nynningen, Träd Gräs och stenar, Södra Bergens Balalajkor...eh...nu kommer jag inte på fler. Det är progg.
Pugh? Kanske lite proggigt ibland. Men inte hör han till proggbanden.
Ett sanningsvittne som körde moppe i fårpäls vet hur det ligger till:
Pugh var aldrig progg på 70-talet. Eftersom han låg på Metronome - ett kommersiellt, ickerevolutionärt skivbolag - så var det ingen diskussion. Progg kunde bara finnas på Mistlur, MNW och Silence och liknande skivbolag som ägdes av artisterna. I princip var det så.
Uffe Lundell fick inte vara med - hans texter var för poetiska. Kaipa var en grupp från Uppsala som inte heller platsade - dom sjöng för lite och var för mycket artrock. Det kvittade att dom slängde in ett "kapitalet skall besegras" i slutet på sitt 20 minutersepos Inget nytt under solen.
Njae, Pugh hör inte till progg i min bok. Möjligen en och annan Progg-light-låt, men han är definitivt inte någon jag räknar in i proggfacket. On another note. Du kanske sall ta bort R:et i hns efternamn: Rogefeldt, inte Roger.....
Njae, Pugh hör inte till progg i min bok. Möjligen en och annan Progg-light-låt, men han är definitivt inte någon jag räknar in i proggfacket. On another note. Du kanske sall ta bort R:et i hns efternamn: Rogefeldt, inte Roger.....
Enligt Nemo: Nä. Enligt Chris: Njae. (Tack för stavningspåpekande, förresten. Ändrat nu.) Inte helt solklart, eller? (Även om jag håller på Nemos teori.)
För mig är Pugh inte progg. Jag var med då. Han ville nog ibland. Kanske. Eller inte. ...Samla Mammas Manna, Turid Lundqvist...hörde också till proggen. Det var förresten kul att se henne i Sixties (tror jag det var), när hon formligen skrek av skratt när hon hörde en av sina låtar från tiden. Peps får väl också räknas in, alltså från början, innan han blev Linkin´ Louisiana Peps och allt möjligt därefter... Ack ja, those were the days...
Nej - jag är helt med Nemo. Pugh var inte progg. Därtill var han dessutom alldeles för fyndig och humoristisk för det. Dessutom ställde han upp i Melodifestivalen. Och det är verkligen inget som buttra proggare ägnade sig åt.
Jag är uppvuxen med diverse proggplattor hemma och det finns massor som är riktigt bra. Men det är så förbannat pretentiöst och flaggviftande att jag ledsnar.
Egentligen är jag alldeles för ung för att verkligen ha stenkoll på progg och Pugh. Men Pugh var först med att göra rock på svenska. All heder åt den mannen bara för det.
För övrigt tyckte jag att det var ett dåligt avsnitt av På Spåret. Inte bara för att det var rätt svåra frågor (Maputo...) utan även för att en av de fyra som tävlade helt uppenbart inte kunde någonting. Tycker att castingen borde ha funderat på kunskapsgrad också och inte bara på vem som kan tänkas göra sig i TV.
Studiomannen: Jag är helt på din linje. Både när det gäller Pugh och en specifik deltagande i På spåret. Det var väldigt nära att jag skrev ett inlägg om att det faktum att en av (går)dagens deltagare hade alibi som 1. Kvinna. 2. Komiker 3. Invandrare. Om man är det kan man inte 1. Inte kunna någonting. 2. Inte vara rolig. För då blir syftet med att vara alibi helt det motsatta. Fruktansvärt pinsamt. (Och i förra avsnittet var det ännu värre.)
Pugh hade nog lite egen status och gillades från flera läger. Jag tror man mer i efterhand pratar om progg-era och progg-musik. För mig som var tonåring under nästan hela 70-talet och skeptisk till allt, så var det inte så mycket musiken som var progg, vi pratade mer om "proggare", som var lite äldre, politiskt korrekta torrbollar och agigtatörer, som tvunget måste tycka på ett visst sätt (mycket vänster), klä sig rätt (typ kinainspererade mahjongkläder och näbbstövlar), och lyssna på alternativ eller progressiv musik *enbart*. Det var mycket strängt i vissa läger. Vi som var yngre lyssnade på allt bra vi kom över (inklusive alternativ musik) men var nog allmänt Stones- och Pink Floyd-marinerade.
För mig är Pugh definitivt progg, men vad vet jag. Jag var inte med då.
SvaraRaderaNä fan. Nationalteatern, Ensamma Hjärtan, Kebnekajse, Hoola Bandoola, Blå Tåget, Nynningen, Träd Gräs och stenar, Södra Bergens Balalajkor...eh...nu kommer jag inte på fler. Det är progg.
SvaraRaderaPugh? Kanske lite proggigt ibland. Men inte hör han till proggbanden.
Visa/pop/rock kanske.
Fast det är klart, Hog farm är ju en rätt proggig låt...
SvaraRaderaSaom och Abbepappan: Pugh verkar vara en typisk slamkrypare. Ska bli intressant och se hur den här frågan utvecklas.
SvaraRaderaEtt sanningsvittne som körde moppe i fårpäls vet hur det ligger till:
SvaraRaderaPugh var aldrig progg på 70-talet. Eftersom han låg på Metronome - ett kommersiellt, ickerevolutionärt skivbolag - så var det ingen diskussion.
Progg kunde bara finnas på Mistlur, MNW och Silence och liknande skivbolag som ägdes av artisterna.
I princip var det så.
Uffe Lundell fick inte vara med - hans texter var för poetiska. Kaipa var en grupp från Uppsala som inte heller platsade - dom sjöng för lite och var för mycket artrock.
Det kvittade att dom slängde in ett "kapitalet skall besegras" i slutet på sitt 20 minutersepos Inget nytt under solen.
Frågor på det?
Njae, Pugh hör inte till progg i min bok. Möjligen en och annan Progg-light-låt, men han är definitivt inte någon jag räknar in i proggfacket. On another note. Du kanske sall ta bort R:et i hns efternamn: Rogefeldt, inte Roger.....
SvaraRaderaMå så grankott! :)
/Chris
Njae, Pugh hör inte till progg i min bok. Möjligen en och annan Progg-light-låt, men han är definitivt inte någon jag räknar in i proggfacket. On another note. Du kanske sall ta bort R:et i hns efternamn: Rogefeldt, inte Roger.....
SvaraRaderaMå så grankott! :)
/Chris
Enligt Nemo: Nä.
SvaraRaderaEnligt Chris: Njae. (Tack för stavningspåpekande, förresten. Ändrat nu.)
Inte helt solklart, eller? (Även om jag håller på Nemos teori.)
För mig är Pugh inte progg. Jag var med då. Han ville nog ibland. Kanske. Eller inte.
SvaraRadera...Samla Mammas Manna, Turid Lundqvist...hörde också till proggen. Det var förresten kul att se henne i Sixties (tror jag det var), när hon formligen skrek av skratt när hon hörde en av sina låtar från tiden. Peps får väl också räknas in, alltså från början, innan han blev Linkin´ Louisiana Peps och allt möjligt därefter...
Ack ja, those were the days...
Prugh?
SvaraRaderaEller Pogg?
SvaraRaderaEtt jävla gnäll är det i alla fall och det kanske folk förknippar med progg.
SvaraRaderaNej - jag är helt med Nemo. Pugh var inte progg. Därtill var han dessutom alldeles för fyndig och humoristisk för det. Dessutom ställde han upp i Melodifestivalen. Och det är verkligen inget som buttra proggare ägnade sig åt.
SvaraRaderaJag är uppvuxen med diverse proggplattor hemma och det finns massor som är riktigt bra. Men det är så förbannat pretentiöst och flaggviftande att jag ledsnar.
Egentligen är jag alldeles för ung för att verkligen ha stenkoll på progg och Pugh. Men Pugh var först med att göra rock på svenska. All heder åt den mannen bara för det.
För övrigt tyckte jag att det var ett dåligt avsnitt av På Spåret. Inte bara för att det var rätt svåra frågor (Maputo...) utan även för att en av de fyra som tävlade helt uppenbart inte kunde någonting. Tycker att castingen borde ha funderat på kunskapsgrad också och inte bara på vem som kan tänkas göra sig i TV.
Studiomannen: Jag är helt på din linje. Både när det gäller Pugh och en specifik deltagande i På spåret. Det var väldigt nära att jag skrev ett inlägg om att det faktum att en av (går)dagens deltagare hade alibi som
SvaraRadera1. Kvinna.
2. Komiker
3. Invandrare.
Om man är det kan man inte
1. Inte kunna någonting.
2. Inte vara rolig.
För då blir syftet med att vara alibi helt det motsatta.
Fruktansvärt pinsamt.
(Och i förra avsnittet var det ännu värre.)
Pugh hade nog lite egen status och gillades från flera läger. Jag tror man mer i efterhand pratar om progg-era och progg-musik. För mig som var tonåring under nästan hela 70-talet och skeptisk till allt, så var det inte så mycket musiken som var progg, vi pratade mer om "proggare", som var lite äldre, politiskt korrekta torrbollar och agigtatörer, som tvunget måste tycka på ett visst sätt (mycket vänster), klä sig rätt (typ kinainspererade mahjongkläder och näbbstövlar), och lyssna på alternativ eller progressiv musik *enbart*. Det var mycket strängt i vissa läger. Vi som var yngre lyssnade på allt bra vi kom över (inklusive alternativ musik) men var nog allmänt Stones- och Pink Floyd-marinerade.
SvaraRaderaJaa och nej, vissa av hans skivor är progg bland dom första.
SvaraRaderahttp://www.progg.se/band.asp?ID=157