Jag är uppfödd i en familj av små, tunna människor.
Själv är jag varken liten eller speciellt smal.
Dessutom är jag gift med en man som alltid har varit betydligt smärtare än vad jag är.
Oavsett mina dieter, hälsosatsningar, Nike+-utmaningar, träningsprogram och kräksjukor.
Nog fan är jag den tjockaste.
(Dessutom har båda barnen fått hans smalgener.)
När tjejer lånar sin killes jeans i romantiska komedier är dom alltid väldigt baggy.
Fast på ett sexigt sätt.
När jag försöker få på mig Johans jeans går dom inte att knäppa.
På ett väldigt osexigt sätt.
Detta trots att jag är den som är mest inriktad på att äta nyttigt och träna regelbundet.
Johan är inte så mycket för att träna.
Och så gillar han sött.
På morgonen äter jag en väldigt nyttig müsli med bara hälsogrejer i.
Häromsisten hade Johan också fått för sig att han skulle äta müsli på morgonen och därför handlat en sort som han gillade.
Då utspann sig följande konversation:
Jag (anklagande): Har du köpt START?
Johan: Ja, men den här är nyttig. Den är en grov variant.
Jag (syrligt): Jaha. Du menar att kaksmulorna är hackade i större bitar.
Johan: Ja, typ. Men den är god.
Är det konstigt att min bild av mig själv har starka inslag av flodhäst.
10 kommentarer:
Bästa fru Good. Vi har blott mötts en gång, och jag var lätt struken, MEN - ett av de sista ord som hade dykt upp i min lilla värld då var definitivt flodhäst. Jag kan fortfarande inte få in det ordet. Jag och noshörning, fine. MEN, du och flodhäst... Nej.
Anjo, din gamla spjuver! Jag kanske inte är en renrasig flodhäst (bara i jämförelse med min familj), men du är defintivt ingen noshörning. Möjligen en brumbjörn.
Av de bilder jag har sett på din blogg är du inte någon flodhäst eller är något i närheten överviktig över huvud taget. Att du säger sådana saker påverkar folk, det är inte rätt.
Alma: Du ska inte ta allt jag skriver så allvarligt. Och det jag pratade om var hur man formar sin bild av sig själv beroende på hur ens närmaste omgivning ser ut.
Jag brukar skiva ner lite falukorv i filen på morgonen. Det håller en fett mätt hela dagen.
Käringa Good. Nu är du fånig. Skulle din blygsamma uppenbarelse kunna liknas vid (flod)hästens? Vill passa på att nämna att den benige knappast kan betraktas som ett fetto bara för att han råkar stå bredvid biafrat. Jämförelsen är helt enkelt inte rättvis.
Jag menar, vad skulle jag sortera under? Vildsvin?
En kollega sa till mig att jag var som en vägbula...
Jo, kollegan lever fortfarande...
(det var en parantes som egentligen inte ritkigt hade med flodhästar att göra)
Men jag förstår ditt resonemang, vi har det likadant i min familj. Min mans jeans är inte på något sätt baggy på mig, jo, runt anklarna, haha.
Har så svårt att se dig som flodhäst: Har bara sett dig på bild, men jag kan helt identifiera mig med dina första meningar där. Jag var en flodhäst i en familj med idel ädel ädla springare (ja alltså de SPRANG inte, menjag kan inte komma på en bättre liknelse) När man tittar p bilder så här i efterhand kan man dock se att JAG ser faktiskt relativt normalmullig ut, emedan de jag växte upp med var otroligt spinkiga. Det hjälper inte. MIn självbild är för alltid förstörd. Jag kommer alltid att vara en STOR människa i mina egna ögon. Jag VET att jag inte är det, men det hjälper inte (ett tag var jag också stor. Resignerade liksom inför mitt eget öde och tyckte att det var lika bra att finna sig idet). Nu svammelsvarar jag igen. Hoppas du ursäktar! Men angående dig, så kan jag tänka mig att du bara har haft den stora äran att förses med en kvinnlig rumpa - DET har ingenting att göra med storleken i jämförelse med mannen - man kommer aldrig undan, hur duktig och nyttig man än är!
Men herregud kära Ulrika. Du måste be Johan om nya speglar - de ni har verkar ha fått något fel. Du är ffs snygg!
Jag förstår fullt ut vad du pratar om. Genetiskt omöjligt för makens familj att lägga på sig. Dottern frågade en gång "du mamma vad heter det där som du har och som inte jag och pappa har?"svaret var underhudsfett ;)
Skicka en kommentar