Jag såg framför mig hur han fick en notbok som hette Min första digderidoo och fick Köp varm korv i läxa att sitta hemma och öva på.
Men det var ingen mer än jag som gick igång på det ofantligt komiska i det.
Till Paris, till Paris, ska vi rida på en gris.
8 kommentarer:
Hehe. Kanske dina kollegor inte har haft barn i kommunala musikskolan? Det har jag.
"Spanien, är ett land, där man dansar tango." Skulle gärna vilja höra den, framförd på didgeridoo. Eller säckpipa, för den delen. Jag är inte knusslig på det viset.
Stellan: Precis. Och jag själv, inte minst, har plågat fram nämnda alster från såväl blockflöjt och piano som gitarr. Det är kanske därför jag ser en större komik än de flesta.
Säckpipsversionerna skulle onekligen vara intressanta. Liksom oljefat och näverlur.
Fniss, förstår precis hur du menar!
Har alltid hävdat att blockflöjt är intrumentet från helvetet. Varför i hela friden måste de stackars barnen börja med det i musikskolan?
Nu fick jag synen av uppvisning i kommunala musikskolan, fast i Australien med en hop ungar spelandes didgeridoo.
Undrar vilket som är värst?
Idag skriver jag om båda copyyoga och copyhumor och kom osökt att tänka på dig... tuuut..
Jag tycker det var jätteroligt! :D "Min första diggerido". Hihi.
Lyckas man göra nått snyggt av en diggerido lyckas man nog med allt.
Galet stort är det iaf.
Ha!
jag med fast på piano, tvärflöjt och trombon. och kör.
Har man vart på rockfestival lär man sig snabbt avsky batikklädda dreadsförsedda
diggeridoo-amatörer. *ryyyyyyyyys*
Hahaha - det är ju hur kul som helst! Hälsningar från Susanna i Kenya
Skicka en kommentar