Den minnesgoda bloggläsaren kommer ihåg att jag avhandlat boken Nya Ord till salu ett flertal gånger.
Och att jag konstaterat att den är fantastisk – med ett flagrant undantag.
Den unket sexistiska texten som Calle Lewenhaupt skrivit.
Häromdagen fick jag ett mail från Calle. (Snyggt hanterat!)
Han både tackade mej och höll med, så nu får jag väl anse saken som utagerad och klar.
Så här löd Calles mail:
Hej Ulrika,
Tack för din ros över inledningen och ris över ad-texten i Nya Ord till Salu. Du har ju naturligtvis helt rätt i att genusperspektivet känns hopplöst gammalt i den 16 år gamla texten.
Men min avundsjuka över kollegorna i ad-skrået är tyvärr lika aktuell och stor idag.
Jag vet inte om du håller med, men många kunder tycks förvänta, uppmana och uppskatta experimentlustan mer hos ad:ar än hos copywriters. Att få lov att testa nya vägar med fotografier, teckningar, grafik, typsnitt, design. Medan många copytexter allt för ofta stannar vid rationella, sakliga beskrivningar.
(Precis som dessa rader).
Mvh Calle
Håller du med Calle? Är vi copywriters mindre experimentbenägna än ad:arna?
Nya Ord till salu, Calle Lewenhaupt, reklambranschen
7 kommentarer:
Snälla. Låt det vara individuellt.
Kan bara svara för mig själv och jag är tack och lov sällan speciellt korrekt eller saklig.
Ursäkta att jag inte svarar på frågan utan snarare ställer en annan.
Genom att påpeka att texten är 16 år gammal, menar Calle då att han tycker något hänt med genusperspektivet sedan 1992?
Jag är med mina 30 år nog för ung för att svara, så detta är en öppen fråga. Spontant förvånas jag dock av tanken på att någonting skulle hänt under denna tid.
Det stämmer inte in på mig, i alla fall.
Fast, hur normal jag är - det vet jag inte.
Fråga: Exakt hur berättigar svaret din utmärkta iakttagelse? Alltså, det är lite som att någon frågar, javafan vi tar i och säger Hitler: - Hörru, Hitler. Varför håller du på med etnisk rensning? Hitler: - Hej, tack för att du frågar. Ja, visst är det lustigt det där med etnisk tillhörighet. En gång var jag på Mallorca, vi badade och hade kul. På kvällen åt vi Paella. Och drack stöl.Visst är det härligt med sol och stöl?
Ämnet undviks lite? En retorisk skenmanöver om yrkesroller på reklambyrå får ta ton istället?
mvh
MJ
Utan att ha läst texten kan man säga att det är så av den enkla anledningen att ”alla kan skriva”. Då är det också lättare att utsätta en reklamtext för kritik, vilket i värsta fall resulterar i en lemlestad sörja som får folk att somna eller vilja ta livet av sig. En form är oftast ”bra”. Generellt sett alltså.
Sen vet jag inte om frågan egentligen har med den 16 år gamla texten att göra.
Texten är 1960-talsmässig. Redan 1992 borde man skämmas för att skriva den. Calle undviker själva kärnan i din kritik. Kanske finns det skillnader mellan de olika yrkesgrupperna, men varför förnedra både AD-yrket och den kvinnliga befolkningen på samma gång?
Visst ska man kunna skämta om det mesta, men det blir rätt ruttet när orden kommer från en man i reklambranschen, en bransch som ofta förknippas med mansdominans och vissen kvinnosyn.
Det kanske är ett bra exempel på hur ord kan betyda olika saker beroende på vem som säger det? Det kanske var så redaktionen tänkte.
Nej, någon förklaring till hur han tänkte kring texten ges inte. Visserligen var genusperspektivets applikation på allt i sin linda just där, så att han inte hade det för ögonen då är väl inte så konstigt.
Att han väljer att publicera texten i dag utan kommentar är det emellertid.
Skicka en kommentar